För några år sedan bestod ESS enligt vd:n Colin Carlile av ”two crazy guys”,
det vill säga han själv och universitets ordförande Allan Larsson, som reste
Europa runt för att få länder att stödja Lunds ESS-kandidatur.
Sedan lokaliseringsbeslutet kom 2009 har ESS-organisationen i Lund vuxit och
förändrats. Idag är man hundra anställda och ska på sikt bli femhundra
personer. Hälften rekryterade från utlandet. Att få dem att komma hit och
stanna är en omfattande process för ESS.
– Många forskares bild av Sverige är att det är kallt och mörkt med låga löner
och höga skatter. Det gäller att visa vad de får för sina pengar, att
Sverige är ett samhälle som fungerar och att vissa saker, som
universitetsutbildning, inte kostar något, säger Colin Carlile.
När forskaren erbjudits en anställning på ESS bjuds hela familjen till
Lund. Det gäller att få forskarfamiljens vardag att fungera.
– Det är ett stort beslut att rycka upp en person eller en familj från sina
rötter och för att arbetet på ESS ska fungera är det viktigt att hela
familjen har det bra, annars kanske vi förlorar en anställd. Vi lägger
mycket resurser på detta och har anlitat ett företag som orienterar alla i
hur det svenska samhället fungerar.
Det innebär information om exempelvis skatteregler, skolor, banker och
föräldraförsäkring.
– Det behövs. Ta bara det här med budgivning på ett hus eller lägenhet som
liknar en auktion, det är ni ganska ensamma om. Jag är van vid att man bara
lägger ett bud, säger han.
Forskare från tjugo olika länder finns nu på ESS och det är oundvikligt
att det ibland blir konflikter i personalgruppen.
– Alla är otroligt fokuserade på sina uppgifter och visst finns det friktion,
men utan friktion kan det inte slå några gnistor. Och det behövs, säger
Colin Carlile.
Personkemin är viktig.
– Att man lyckas i forskarvärlden hänger på matchmaking, att rätt människor
paras ihop och att de har rätt intuition, att de känner när de är på rätt
eller fel spår.
Han påpekar att byggandet av ESS inte liknar något annat projekt, som till
exempel att bygga en järnväg.
– Alltså. Det finns ett accepterat sätt att bygga ESS. Men vad vi inte vet är
om det finns ett bättre, billigare och snabbare sätt att göra det.
Den 28 februari 2013 går Colin Carlile i pension. Rekryteringen pågår och vem
som kommer att ta över vd-posten är ännu oklart.
– Jag är inte alls inkopplad på det, men jag har mina teorier. Det måste vara
en vetenskapsman. Och jag har ett namn jag skrivit ned på en lapp och lagt i
ett kuvert som jag ska öppna den dag det blir klart med min efterträdare,
säger Carlile.
Han vill inte lämna ESS helt och hållet.
– Men jag ska hålla mig ur vägen för den nya chefen. Finns det något värre än
en före detta chef som dröjer sig kvar och hela tiden säger ”så där gjorde
vi inte på min tid”. Kanske kan jag jobba inom fältet för förnybar energi.