Han försöker skapa insulinproducerande celler som kan användas för att
behandla patienter med diabetes. Det är hans typ av forskning som USA:s
president George Bush har stoppat statlig finansiering av och som EU:s
medlemsländer nyligen nådde en kompromiss kring. EU valde slutligen att
bevilja stöd till forskning på befintliga embryonala stamcellslinjer, men
inte till att ta fram nya.
– Om det någonsin ska gå att använda embryonala stamceller inom sjukvården
är det nödvändigt att ta fram nya linjer, säger Henrik Semb på
Stamcellscentret i Lund.
Stamcellslinjer är odlingar av celler från embryots första levnadsdagar.
Forskarna försöker få stamcellerna att utvecklas till celler med specifika
egenskaper som kan användas på sjuka människor.
Problemet med de befintliga odlingarna är att de ofta växer på protein och
celler från möss. Stamceller som varit i kontakt med djurprodukter riskerar
avstötning och virussmitta.
I dag finns det runt 300 mänskliga stamcellslinjer i världen.
– Att ta fram en stamcellslinje kostar ungefär en miljon kronor och tar ett
halvår. Om alla stamceller är identiska räcker de linjer som finns nu till
grundforskning. Men om det visar sig att det finns skillnader mellan
mänskliga stamceller från olika embryon behövs oerhört många fler
stamcellslinjer, säger Henrik Semb.
I Sverige är det, till skillnad från många andra europeiska länder, tillåtet
med forskning på mänskliga embryon.
– De beror delvis på att vi var tidiga med en etisk diskussion. När de
första stamcellslinjerna togs fram i Sverige 2001 rasade debatten. Vi var
tvungna att förstöra en hel linje efter att ett par som donerat embryon
ändrade sig. I dag är vi i Sverige överens om vad som är ok. Dit måste även
EU nå.
De amerikanska huvudargumenten mot stamcellsforskning skiljer sig från de i
Europa. I USA används kristna värderingar om rätten till liv som argument.
Tyskland, där det finns ett starkt motstånd till stamcellsforskning, brottas
med sin historia.
– Vetenskapen missbrukades under nazismen och därför är många misstänksamma
mot embryonal stamcellsforskningen, säger Henrik Semb
För honom är den etiska frågan inte något stort problem.
– Man kan argumentera hur länge som helst om när livet börjar. De celler jag
använder kommer från en blastocyst, en fem-sex dagar gammal klump
oprogrammerade celler.
De provrörsbefruktade ägg som Henrik Semb tar stamceller ifrån har donerats
till forskning och skulle i annat fall förstöras.
En annan kontroversiell del av stamcellsforskningen gäller somatisk
cellkärnöverföring, eller terapeutisk kloning. Det är den teknik som
användes för att ta fram fåret Dolly och det första steget i att klona
människor.
År 2004 meddelade en sydkoreansk forskare att han lyckats med terapeutisk
kloning på mänskliga celler. Det visade sig senare bygga på förfalskade
forskningsresultat.
– Det är många som strävar efter att genomföra mänsklig somatisk
cellkärnöverföring och satsar oerhört mycket pengar. Jag tror att det kommer
lyckas inom några år.
Enligt Henrik Semb är det största problemet med terapeutisk kloning
tillgången på ägg.
– Jag är tveksam till donation av ägg till forskning. Det innebär
hormonbehandlingar och kirurgiska ingrepp på kvinnor vilket är påfrestande.
Henrik Semb ser inte att stamcellsforskning kan leda till fabrikstillverkade
människor.
– Det är så oerhört mycket mer komplicerat att klona en människa än ett får.
Sådan forskning är oförsvarbar för det skulle innebära en massa missfall och
defekter. Det finns inte heller någon nytta med att klona människor. Jag kan
inte ens föreställa mig en sådan situation.
Även om det teoretiskt går att klona människor kan man inte skapa identiska
kopior, enligt Henrik Semb.
– Vi vet att generna stängs av och aktiveras av yttre påverkan. Även om två
personer har samma genuppsättning blir de olika individer.