Så mycket jobb, så mycket förhoppningar. Och så blir det ...Umeå. Förbannade
myggiga björkjävla Norrlandshulla.
Ja, så känner man ju. Åtminstone ett par ögonblick.
Fast de flesta verkade repa sig rätt snabb. I en så jämn kamp som den mellan
Umeå och Lund får man ju vara beredd på båda utgångarna.
Dessutom tror jag att utfallet blir positivt - även förutan de 400 miljoner
kronor som skulle fallit ut om kulturhuvudstadsåret landat hos oss.
(Aj, förresten. 400 miljoner kronor. Bäst att inte tänka på vad Lund kunde
fått för den summan. Jag lovar att aldrig skriva den mer.)
Förresten handlar väl inte kultur om något så banalt som pengar? Det måste ju
vara idéerna som räknas.
Och idéerna finns ju kvar: alla de hundratals förslag som arbetats fram under
nästan tio års jobb med Lunds ansökan.
Ansökan har också, framför allt under det senaste halvåret och året, lett till
en tidigare aldrig skådad kraftsamling i Lunds kulturliv. Nya kontakter har
knutits, tänkbara samarbeten diskuterats.
Hela processen har tvingat stan att hålla upp en stor spegel framför det egna
nyllet och för första gången på allvar fråga sig vad stan är bra på, var de
positiva krafterna finns, vad som skulle kunna vara är möjligt.
I bästa fall har även insikten om kulturens betydelse för Lunds utveckling
också på allvar sjunkit in hos Lunds politiker. För kultur är faktiskt inget
perifert, valfritt pynt i den kommunala julgranen - kulturscenen är en helt
avgörande ingrediens i Lunds attraktionskraft på lång sikt.
Nu gäller det för Lund att förvalta idéerna, kontakterna och insikterna från
arbetet med kulturhuvudstadsansökan på bästa sätt. Lyckas stan med det kan
bli vi vinnare – trots allt.