– Att hämta ut de 40 kilo bagage som jag sände i förväg blev precis så
struligt som jag hade hört att det skulle vara. Ett byråkratiskt nätverk gör
det nästan omöjligt att klara utan mutor. Jag fick betala 1000 kronor, men
det var ändå bara hälften av vad de begärde från början, berättar han.
Bengt-Göran Håkansson var en av de första medlemmarna av expeditionen när han
landade i Kathmandu. Så det fanns gott om tid att lära känna
expeditionsledaren Tim Rippel och bergsguiderna bergsguiderna Angel från
Argentina och Javier från Bolivia.
– De är härliga killar som varit med om en hel del. Frukosten med dem varar i
nästan två timmar.
De första dagarna av expeditionen gick åt för att få ihop det sista av
utrustningen, köpa tält och fixa datorn. Det sista är inte helt enkelt,
eftersom det bara finns elektricitet tio timmar per dygn med några timmar åt
gången i ett rullande schema.
I torsdags kom resten av teamet, så nu är de 13 klättrarna på plats, redo att
bege sig till första baslägret i Luckla. Om flyget kommer iväg. Den
flygturen oroar Bengt-Göran Håkansson en del, eftersom landningsbanan är
väldigt kort, placerad i en bergsslänt.
- Vi har väntat på flygplatsen i Kathmandu i fem timmar på att vädret ska
klarna upp så att vi kan flyga till Lukla, berättar Bengt-Göran Håkansson på
tisdagen.
– Kommer vi iväg idag, så blir det vandring till Monju i pannlampors sken den
sista biten.
Det är stökigt på flygplatsen i Kathmandu, eftersom Luklas flygplats har varit
stängd i flera dagar. Flera Mount Everestexpeditioner har fått vänta på flyg
i dagar.
- Det mesta av vår utrustning kom i alla fall i väg i morse, berättar
Bengt-Göran Håkansson.