De senaste fem åren har Universitetssjukhuset i Lund fått 86 miljoner kronor
i donationer.
Det är en kraftig ökning jämfört med åren 1998–2002 då 36 miljoner kronor
skänktes till sjukhuset.
Vad ökningen beror på är svårt att säga, enligt Carl Ljungberg.
– Jag tror att de beror på flera faktorer. Som att det skrivits mer om
donationer i tidningen och att det gått bättre på börsen, säger han.
– Jag tror också att vi lyckats bygga upp ett förtroende, att vi visat att
varje öre går till forskning. Sedan är det nog många som varit nöjda med
vården de fått här och vill ge något tillbaka.
Till skillnad från Lunds universitet som aktivt raggar bidragsgivare med så
kallad fundraising, väljer sjukhuset att hålla en lägre profil.
– Vi provade fundraising men fick bara in någon miljon. Så det har vi slutat
med nu.
En stor del av donationerna kommer från företag i och runt Lund, enligt Carl
Ljungberg.
– Vi fick nyligen 100 000 kronor från Tetra Pak och drygt 250 000 kronor
från Peab för att personalen på de företagen avstod från julklappen, säger
han.
Det största enskilda bidraget – 15 miljoner kronor – kom från Berta Kamprads
stiftelse och gick till cancerforskning i det så kallade Kampradhuset.
Berta Kamprad vårdades för cancer i Lund för över 40 år sedan. Stiftelsen
startades av sonen Ingvar Kamprad i syfte att ge något tillbaka för den fina
vård han tyckte att modern fick.
Men en klar majoritet av donationerna kommer från privatpersoner – ibland
också några av de största.
För ett par år sedan testamenterade en lantbrukare hela sin gård och
förmögenhet till sjukhuset. Det innebar 8,6 miljoner kronor extra till
forskningen kring hjärt–kärlsjukdomar.
Enligt Karl Obrant, forskningschef på sjukhuset, går det inte att
underskatta betydelsen av donationerna.
– De är förstås jätteviktiga. Och de gör att även de forskare som inte
tillhör de jättestora forskargrupperna har en chans att hävda sig och få
pengar.
Men donationernas storlek följer konjunkturen och när börsen går dåligt får
stiftelserna mindre avkastning att ge bort. En kraftig nedgång skulle
innebära allvarliga konsekvenser, enligt Karl Obrant.
– Det skulle innebära att de tekniker och forskare man bekostat skulle få
gå. Och det skulle i slutändan gå ut över patienterna, säger han.