Nya forskarbyn ska förändra politiken

Klockan 16.15 den 2 mars 2010 går startskottet: ”Som ett led i att fokusera forskningen till färre sjukdomsområden och enheter kommer Astra Zeneca att avveckla forskningsenheten i Lund.”

Pressmeddelandet bekräftar det som fått Lundaborna att sätta kaffet i halsen tidigare under dagen: 900 arbetstillfällen är på väg bort från staden. Samtalsämnet vid en middag på Gamla Biskopshuset i Lund samma kväll är givet.

– Vi sa att när man nu ska bygga två världsledande forskningsanläggningar, Max IV och ESS, får den här nedläggningen inte bli ett svart hål, säger Allan Larsson, styrelseordförande för Lunds universitet.

Med på middagen, som egentligen skulle handla om Max IV, var förutom Allan Larsson, Peabs grundare Mats Paulsson, Lunds universitets rektor Per Eriksson, regionstyrelsens dåvarande ordförande Jerker Swanstein (M) och Lundapolitikerna Mats Helmfrid (M) och Anders Almgren (S).

– Alla framgångsrika projekt kännetecknas av bra tajming från början till slut, säger Allan Larsson och skrattar.

Att nyckelpersonerna träffades redan timmar efter beskedet om nedläggningen är typiskt för processen.

– På middagen tyckte de andra att ”du som inte har något att göra nu kan väl ägna dig åt det här”. Samtidigt kom man överens om att bilda Forsknings- och innovationsrådet och det här passade bra som första uppdrag, berättar Allan Larsson.

Rådets första beslut överraskar knappast någon av middagsgästerna: Allan Larsson utses till chefsförhandlare för omstruktureringsarbetet i samband med Astra Zenecas flytt. Han ska rapportera till en styrgrupp bestående av Mats Helmfrid, Per Eriks­son, Jerker Swanstein och kommunstyrelsens ordförande i Malmö, Ilmar Reepalu.

Planen att ett konsortium med bland andra Lunds universitet och Region Skåne ska ta över lokalerna för att driva ett centrum för livsvetenskaper, life sciences, blir klar i princip omedelbart. Det börjar med att Carl Borrebaeck, vice rektor vid Lunds universitet, vill ha mer utrymme för sin cancerforskning. Han får stöd av flera inblandade, inte minst Ingemar Carlstedt som är ansvarig för Biomedicinskt centrum, BMC.

Som en följd av detta lovar Jerker Swanstein att regionen ska flytta dit delar av sitt regionala cancercentrum och Biobanken.

Bioinkubatorn på BMC meddelar att de också är på jakt efter större lokaler. Till det kommer planer på ett centrum för forskningsstöd från Teknopol.

När livsvetenskapskonceptet är färdigt handlar det för Allan Larssons del om att hitta ett sätt att köpa lokalerna. Det är då middagsgästen Mats Paulsson kommer in i bilden igen. Men innan vi kommer dit finns det anledning att ta ett rejält kliv tillbaka i tiden för att titta på en vänskap som varit central för affären.

Allan Larsson och Mats Paulsson träffades första gången i mitten av 80-talet. Allan Larsson var då generaldirektör för Arbetsmarknadsstyrelsen och Mats Paulsson vd för skidanläggningen i Lindvallen. Eftersom Allan Larsson var ansvarig för stödet till turismen i Sälen blev de bekanta. De har genom åren haft kontakt i en rad projekt som Hammarbybacken i Stockholm och Max IV. De senaste åren har de kommit varandra nära.

– Det är många bottnar i detta. Man kan säga att de funnit varandra, säger universitetsrektor Per Eriksson.

Idag ser Allan Larsson och Mats Paulsson sig båda som ”samhällsbyggare” och deras pensionärsprojekt (Max IV, ESS och Ideon Life Science Village) är på god väg att förändra Sveriges elfte största stad.

Ytterligare en anledning till Mats Paulssons engagemang är att hans son Stefan gick bort i cancer 2008. Sedan dess har Mats Paulsson engagerat sig alltmer i välgörenhet. Så sent som i april förra året donerade han 7,5 miljoner till en professur i praktisk medicinsk utbildning vid Lunds universitet.

– Mats Paulsson har ett varmt hjärta för att hjälpa till. Detta är en återspegling av ett klassiskt ansvarstagande. Den mest dramatiska kopplingen mellan att förlora en son och ge tillbaka är Stanford University som grundades av just den anledningen, säger Per Eriksson.

Under våren och sommaren 2010 träffas Allan Larsson och Mats Paulsson i såväl Lund som Båstad. Det blir naturligtvis en del samtal om Astra Zenecas lokaler. På en ESS-dag i Lund i oktober kommer genombrottet.

– Mats ansåg inte att vår affärsmodell för fastighetsaffären skulle hålla. ”Så här måste vi göra” sa han, berättar Allan Larsson.

– Jag kände att det här måste vara fel. Alla dessa fina fastigheter tomma, all personal med unik kompetens som blir av med jobbet samtidigt som man satsar 18 miljarder i ESS. Jag tyckte det var pengaförstörelse, säger Mats Paulsson och fortsätter:

– Jag förstod att vi kan få mycket mer forskning för pengarna genom att få ihop allt. Att ha en stiftelse som äger fastigheterna, där allt överskott för all framtid går tillbaka till forskningen.

Mats Paulsson tar då beslutet att privat skjuta in 100 miljoner kronor för att genom en nybildad stiftelse (Mats Paulssons stiftelse för forskning, innovation och samhällsbyggnad) köpa loss Astra Zenecas lokaler. Trots att finansieringen i övrigt inte är färdig och stiftelsen inte är bildad går det snabbt att få Astra Zeneca att acceptera miljardären Mats Paulsson som köpare. Köpeskillingen sätts till rena vrakpriset: 450 miljoner kronor. Bara de 50 000 kvadratmeter kontorsyta som finns i lokalerna har ett marknadsvärde på runt en miljard kronor, enligt uppskattningar från branschkännare som Sydsvenskan talat med.

Nyckeln till det låga priset är två löften: att driva forskning inom life sciences och att alla hyresvinster går tillbaka till forskningen.

Något lån av de 350 miljoner som saknas till köpeskillingen är fortfarande inte klart, men enligt Allan Larsson står bankerna i kö. Men förhoppningen är, enligt Mats Paulsson, att stiftelsen ska vara skuldfri.

– Jag tror att det är många som kommer att titta på detta. Det kan vara ett stort börsnoterat bolag som vill vara med. Affären är i hamn oavsett vad som händer, säger han.

Men ni hoppas på att få in 350 miljoner till?

– En miljard skulle också vara bra. Det kan mycket väl bli så, säger Mats Paulsson.

Före årsskiftet ska all Astra Zenecas personal ha flyttat ut. I början av nästa år är det tänkt att de nya verksamheterna ska flytta in. Lokalerna på 50 000 kvadratmeter kontorsyta och 30 000 kvadratmeter laboratorium är nästan lika stora som hela Ideonområdet i Lund.

– Den preliminära planen är att 20 000 kvadratmeter ska gå till forskningen. 10 000 ska gå till innovationsdelen med Bioinkubatorn, sedan finns det ett antal företag som markerat intresse. Mer än hälften kommer att vara uthyrt från start, säger Allan Larsson.

Hur mycket tomma lokaler klarar ni av för att det ska gå runt?

– Det är klart att det här går runt, säger Mats Paulsson. Han är tyst en stund och lutar sig framåt.

– Ni förstår att ni i media också har ett ansvar för det här.

Mats Paulsson har varit med förut och vet att ett sådant här projekt fungerar som dominobrickor. Börjar rätt hyresgäster och finansiärer att trilla in så faller resten också på plats. Om det däremot uppstår en tvekan om finansieringen eller hyresgäster så kan allt falla åt motsatt håll.

– Vi har naturligtvis räknat på det men det viktiga nu är att få in rätt verksamheter. Vi kommer att driva det affärsmässigt och inte ha lägre hyror än Ideon. Om ett–två år så har vi fyllt lokalerna och börjar bygga ut precis som vi gjorde med flygflottiljen i Ängelholm, säger Mats Paulsson självsäkert.

Det höga tempot i projektet har gjort att vissa delar rapporterats innan de formellt är klara. På Region Skånes hemsida kan man läsa att avsikten är att Region Skåne ska bli delägare i stiftelsens driftsbolag även om det ännu inte finns något sådant formellt förslag. Så här långt har det fungerat: När herrarna sagt något, har det blivit så.

Om det mönstret håller i sig kommer Ideon Life Science Village (ett namn som för övrigt ännu inte är godkänt av stiftelsen som äger Ideonnamnet) att förändra förutsättningarna för en stor del av Forskarsverige. Projektet sätter nämligen fingret på ett ständigt omtvistat ämne inom akademin: Akademiska Hus.

Eftersom lärosätena inte själva får äga lokaler hyrs den absoluta majoriteten av statliga Akademiska Hus, som de senaste åren gjort miljardvinster. Men pengarna går inte tillbaka till universiteten utan skickas in i statskassan. Att staten genom Akademiska Hus tar tillbaka pengarna som getts som anslag till forskning och utbildning har länge väckt irritation inom akademin. Också Mats Paulsson har reagerat.

– Jag vill alltid påverka samhället i rätt riktning. Jag tycker inte om att man gör saker på ett sätt när man kan göra det bättre och billigare. Regelverket för donationer borde till exempel ses över, bidrag till forskning bör vara avdragsgilla, säger han.

Hela Life Science-byn är en demonst­ration av ett alternativ till dagens system. Per Eriksson menar att Paulsson-konceptet kan bli en öppning för fler donationer till lärosätena.

– Ingen donator skänker 100 miljoner till Akademiska Hus eller Statens fastighetsverk. Man vill ge pengar till Lunds universitet, till en stiftelse.

Om någon på finansdepartementet trots allt missat det politiska budskapet skrev den före detta socialdemokratiske finansministern Allan Larsson en oväntad debattartikel i Dagens Nyheter i februari i år. Under rubriken ”Så kan Borg hjälpa vetenskapen” uppmanar Allan Larsson sin moderate efterträdare att låta stiftelser köpa lokaler av Akademiska Hus, förutsatt att överskottet från hyresintäkterna går tillbaka till forskningen.

– Det Allan kom på är att det här är en politik som ger universiteten större ansvar och som råkar stämma överens med de privatiseringstankar som delar av regeringen har, säger Per Eriksson efter att ha skrattat gott åt Allan Larssons ”högerpolitik”.

Finansdepartementet å sin sida har inte nappat på förslaget. Några planer på att se över Akademiska Hus roll finns inte. Men det hindrar inte Allan Larsson från att hoppas på ett pilotprojekt där en stiftelse till exempel skulle kunna köpa loss BMC, och Per Eriksson ser ännu fler öppningar.

– Till och med universitetshuset skulle kunna drivas som en stiftelse. Du kan se framför dig en helt ny ordning. Vi tänker oss flera tillägg till det här men det väntar vi lite med att gå ut med.