107 personer greps i de ockuperade husen. Men de flesta slapp undan rättvisan.
Bara 31 fick något straff.
Lördagskvällen den 11 oktober 2008 tog sig ett tjugotal personer in i den
tomma villan på Kävlingevägen 51. De ville protestera mot bostadsbristen i
Lund. Den första husockupationen i Lund på många år var ett faktum.
Ockupanterna gav huset namnet Smultronstället. Lunds kommun, som ägde huset,
valde en mjuk linje och inledde en dialog med ockupanterna. Ockupationen
varade i 24 dygn innan Lunds kommun bytte inställning. Resultatet är känt.
Polisen körde ut ockupanterna och Smultronstället revs framför ögonen på de
unga som bosatt sig där. Ockupanterna kände sig svikna och ledsna, men
bestämde sig för att inte ge upp.
En kurragömmaliknande situation följde med personer som flyttade in i tomma
hus och polis som hämtade ut dem. Sammanlagt ockuperades elva hus.
För att öka möjligheten att få ockupanterna dömda var närpolischefen Jörgen
Nilssons direktiv till patrullerna att leverera tydliga bevis i samband med
ingripandena.
– Lagföring ska ske – det är en primär uppgift för polisen. Polisen var
tidigare mindre lyckosam med att lagföra vid oroligheter. Därför var det en
strategi för oss att dokumentera och göra ett bra underlag, säger Jörgen
Nilsson.
Sammanlagt gjordes 124 gripanden (några greps flera gånger). I 103 fall
inleddes en förundersökning.
Men sedan gick det trögare i den rättsliga processen. I 64 fall lade åklagaren
ned förundersökningen innan åtal hade väckts.
Kriminalkommissarie Paul Nilsson säger att polisen begick misstag vid insatsen
vid S:t Lars.
– Vi grep många, men det var för stor mängd att hantera. Vi kunde inte ange
exakt var de greps, därför ville åklagaren inte åtala. Det är lättare att
vara noggrann vid mindre ockupationer, säger Paul Nilsson.
Bara 31 fick någon form av straff till slut.
24 personer dömdes och fick dagsböter på 1 500–9 000 kronor. Sex personer
accepterade strafföreläggande på 900–2 000 kronor. En person dömdes till
rättspsykiatrisk vård och skadestånd på 25 500 kronor.
Några fler domar är inte att vänta eftersom preskriptionstiden har löpt ut (se
faktaruta).
Åklagaren Magnus Johansson, som lett flest förundersökningar, menar att det i
flera fall beror på att de misstänkta inte kunnat nås under utredningen.
– Vissa av de berörda har inte fasta bostäder och kanske inte tillhör gruppen
som anmäler ny adress. De för en ambulerande tillvaro och håller sig i vissa
fall undan, säger Magnus Johansson.
En av dem är 22-årige Claes. Han greps och polisanmäldes vid tre ockupationer:
Smultronstället, ett av husen på Sankt Larsområdet under
Ockupationsfestivalen och fritidshemmet Romano trajo på Norra Fäladen.
Hur har du lyckats hålla dig undan i tre år?
– Jag gissar att det var svårt för dem att hitta mig. De skickade väl hem
brev. Tills nyligen bodde jag i tredje hand och det är inte lönt att
adressändra när man byter adress varannan månad.
Polisen tog in honom för förhör då han greps vid nya ockupationer, men inte
vid något av tillfällena delgavs han något åtal för de tidigare
ockupationerna.
– Jag satt i förhör i några timmar och släpptes efter det. Sedan har jag inte
hört något. De skulle kunna ha delgivit mig där, säger Claes.
Han försvarar ockupationerna.
– Jag tycker inte det är ett brott att ockupera hus som kommunen inte
använder. Folk får ta makten i sina egna händer istället för att rösta vart
fjärde år på partier som bara sviker sina löften, säger han.
Åklagaren Magnus Johansson vill inte kommentera resultatet av
utredningsarbetet närmare.
– Det är naturligt att inte alla fall kan gå till åtal. Förmodligen har man
inte kunnat styrka uppsåt eller bevisa att personerna är skyldiga.
Närpolischefen Jörgen Nilsson är nöjd.
– Den juridiska processen kan ibland vara konstig. Jag respekterar om man
tycker det ska vara hundraprocentig lagföring men det kan vara komplicerat.
Ute på plats kan det vara stimmigt emellanåt, säger han.
Vad tycker du om att knappt 30 procent straffades?
– Detta är en rätt hög lagföringsprocent. Jag är faktiskt nöjd.
Claes heter egentligen något annat.