På trappan till huset ligger omkullvälta krukor och hinkar och på husets
baksida mumsar getterna glatt av blommorna i rabatten.
– Nej stopp, ät här istället, säger Polgara Källman och greppar hornen på en
bagge och leder bort gruppen till en träddunge.
Huset ligger i ett villakvarter i utkanten av Veberöd. Inte långt därifrån
ligger Idalagården. Polgara Källman har släppt in getterna i den inhägnade
trädgården för att de inte ska komma till skada.
– De kände antagligen att jag är en snäll person och att de kunde lita på mig,
men de blev lite sura när de inte fick komma in i huset, säger Polgara
Källman.
De tillgivna getterna är uppenbart tama och tvååriga sonen Valdemar får många
buffar och gosar med djuren som han omväxlande kallar getter, hästar och
kor. Polgara Källman ringde Idalagården, men getterna hör inte dit. Inte
heller polisen har fått in någon anmälan om försvunna getter.
– Getterna får väl vara här ett tag. Det är ju bra att de klipper mitt gräs.
Men någon måste sakna dem. Jag har givit polisen den ena getens
märkningsnummer, säger Polgara Källman.
Något liknande hände EvaLotta Norling utanför Genarp för fyra år sedan: