"På slutet var det rätt lugnt faktiskt"

Lund.
Nils Grandelius, 14 år är nybliven svensk juniormästare i schack. Grattis till titeln, hur gick det här till?
– Jag hade lite tur i en del avgörande lägen. Plus att jag spelade ganska bra i många partier.

Du är fjorton år och alltså sex år yngre än dina huvudkonkurrenter. Vad spelade det för roll?

– Ingen alls, tror jag. Dom vet vem jag är och jag vet vilka de är. Och så har jag bra självförtroende.

När visste du att du skulle vinna?

– När jag slog favoriten i åttonde ronden förstod jag att jag hade chansen. På slutet var det rätt lugnt faktiskt. Det gällde bara att hålla i och inte släppa upp någon.

Hur stort är det här på din skala? Är du överraskad?

– Det är klart att det är väldigt stort. Men jag tycker egentligen inte det är nån riktig jätteknall.

Nu får du höra från alla att du är en riktig jättetalang – den största på tjugofem år i svensk schack. Hur tar man sånt?

– Dom får väl säga vad dom vill. Jag bryr mej inte. Det är ändå ingenting jag kan dra nytta av när jag spelar. Någon extra press tycker jag inte att det sätter.

Förklara för den som inte vet hur hästarna går – vad är grejen med schack?

– Det är spännande, det är konst. Och jag gillar att tävla. Och så är det ju väldigt socialt, med kompisar och så.

Hur mycket tränar du? Och hur tränar du?

– Kanske tre timmar om dagen. Går igenom partier, tittar på spelöppningar och analyserar med Axel (Smith, Lundaspelare som blev svensk juniormästare förra året/red. anm).

Din klubb heter ju Schackklubben Bara Bönder. Det är ett rätt kul namn?

– Jo det är ju. Men klubben finns i Bara. Så det är logiskt på så sätt.

Har du någon förebild inom schacket?

– Nej, men jag kollar på dom i toppen som har samma spelstil som jag.

Vad händer nu? Fler tävlingar, eller?

– Ja, vi åker till Tjeckien i morgon. Där blir det fyra internationella turneringar på rad. Och sen en i Österrike. Vi kommer hem den 28 augusti. Det ska bli skitroligt.

Som svensk juniormästare är du kvalificerad för spel i seniorernas landslagsklass nästa sommar. Hur går det?

– Det är ett helt år dit. Så jag kan säkert hinna bli mycket bättre tills dess.

Vad gör du när du inte spelar schack?

– Jag spelar fotboll. Och så skolan. Mer hinner man inte, faktiskt.

Vem tackar du för den här jätteframgången?

– Mej själv. Och min tränare Emil Hermansson.

Hur ska du fira segern?

– Genom att spela ännu bättre i nästa tävling.

Författare: Anders Sandström
Publicerad 14 juli 2007 10.25
Uppdaterad 14 juli 2007 10.25

Lund
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu