Sedan 2005 har Henrik Qvist arbetat som dialogpolis i framför allt Malmö.
Liknande uppdrag har fem andra poliser i länet.
Oftast uppträder han i civila kläder. Över dessa har han en gul väst där det
fram- och baktill står tryckt ”Dialogpolis”.
– Jag kan inte köra ett dubbelspel. För mig gäller det att bygga förtroende,
skapa kontakter och öppna för dialog. För många av de grupper jag arbetar
med står polisens makt för något dåligt. Och visst har vi makt, men vi
behöver inte alltid visa den, säger Henrik Qvist.
Att det inte förekom några allvarligare konfrontationer i onsdagskväll mellan
polisen och dem som demonstrerade för Romano Trajo beror till stor del på
att man använde dialogpolis. Men också på polisens taktik: istället för att
gå fram hårdhänt, lät de åtta maskerade demonstranter ta sig förbi
kravallstaketet och klättra upp på byggnadens tak.
Under tiden skapade Henrik Qvist och en kollega till honom en relation med
flera av demonstranterna på gårdsplanen, tilltalade dem med deras förnamn,
pratade och skrattade.
Efter en timme bad Henrik Qvist takockupanterna att hoppa ner, vilket de
gjorde med löfte om att inte bli gripna och rapporterade.
– Det viktiga är att vi inte tittar på grupper, utan på individerna. Många av
de här ungdomarna är jättetrevliga, känner ett stort samhällsengagemang och
vill visa det. Men det finns också de som bara är ute efter bråk. Ungefär
som att det finns poliser som man önskat mer av, även om jag är helt
övertygad om att flertalet är oerhört duktiga och kompetenta, säger Henrik
Qvist.
Konceptet är så framgångsrikt att även Lundapolisen ska utbilda två av sina
anställda till dialogpoliser.
– Det blir en tillgång för oss. Även om dessa dialogpoliser också kommer att
arbeta på andra platser i Skåne, så är det en stor fördel med att de har
lokal kännedom här i Lund, säger närpolischef Jörgen Nilsson.