Skådespelaren Rasmus Gisby sätter upp den egna monologföreställningen "Lasse
Liten" på Mejeriet.
Pratar vi för lite om arga unga män?
– Egentligen inte. Den ensamme, missförstådde mannen är kanske mest framlyft
av alla typer. Men ofta tycker jag att manlig aggressivitet, våld och
utsatthet romantiseras. Det är ingen romantik i "Lasse liten".
Vad handlar pjäsen om?
–Om ensamma unga killar som utvecklar fantasier kring våld och sex. Lasse är
en sådan kille, han har inga vänner och applicerar sina fantasier på
omgivningen. Pjäsen bygger löst på historien om en kille jag lärde känna för
länge sedan.
Du berättar en mörk historia. Vad brukar du få för reaktioner?
–Att de blir berörda, att det är en stark berättelse. Några har sagt att den
är väldigt aktuell med tanke på vad som hände i Norge. Men själv vill jag
inte göra några sådana kopplingar. Jag skrev pjäsen långt innan det hände.
Du har vuxit upp i Lund, men bor i Stockholm. När du inte spelar teater
jobbar du på fritids. Varför blev du skådespelare?
–Jag började på folkhögskola med teaterinriktning och fick hoppa in direkt och
göra en stor roll i Brechts "Fru Carrars gevär". Jag
hade aldrig stått på scen tidigare och visste inte vem Brecht var. Sen bara
blev det den vägen.
"Lasse liten"
"Lasse liten", som vänder sig ungdomar från 14 år och uppåt, spelas
på Mejeriet i Lund den 5 november kl 21.