Vissa saker vet man bara. För Rebecca Baak, 17 år, har det aldrig varit något
snack. Hon har alltid gillat att göra praktiska saker och när mammans
dåvarande pojkvän visade sina två avsågade fingrar bestämde hon sig.
– Han var snickare och av någon anledning tyckte jag att det där var coolt,
att yrket var lite farligt, säger hon och tittar ut över den tomma byggsalen
på Vipan.
Då var hon åtta år. Nu går Rebecca Baak andra året på byggprogrammet. Hon är
medellång och ser inte speciellt krallig ut. Trots det har hon valt det
tyngsta av alla byggjobb; betongarbetare.
– Det är knappt några av killarna som vill välja det, säger hon.
Det var under praktiken på ett bygge i Västra hamnen i Malmö som hon upptäckte
förtjusningen med betongen, att få vara med från början och göra allt det
där som inte syns på ett hus. Nu pluggar hon för att få dubbla yrkesbevis,
som snickare och betongarbetare.
– Jag gillar att det är tungt, att jag får utmana mig själv fysiskt. Bara
slangen väger 35-45 kilo och sen kan det vara fyra slangar på den. Det är
tur att jag är stark, säger Rebecca Baak.
Att vara tjej inom byggsektorn har sina fördelar – och nackdelar.
Arbetsgivare vill gärna ha in fler tjejer i branschen. Samtidigt är det en
kamp att bli tagen på allvar.
– Det gäller att vara rapp i käften och aldrig ta något personligt.
Klasskompisarna testade mig hela tiden i början, typ ”du är tjej och ska
inte vara här”. Det är likadant ute på bygget, gubbarna kan vara lite
halvtaskiga. De vill verkligen se att man klarar av det här, för ens eget
bästa tror jag, säger Rebecca Baak.
De flesta situationer skämtar hon bort. Men när en klasskompis flinade och sa
”titta, kvinnan kan spika” blev hon skitförbannad.
– Det var det där ordet ”kvinnan” ...då sade jag bara ”men vet du vad, ska vi
gå ut och göra upp på en gång?”. Det är inte så att jag gillar att slåss,
men jag tränar boxning och vet att jag kan försvara mig, säger Rebecca Baak.
Sedan dess är de vänner.
Rebecca Baaks mamma är kock. Storebror har gått i hennes fotspår och är
snart färdigutbildad på restaurangprogrammet. Pappan har jobbat både som
rörmokare och bilmekaniker.
När det var dags att välja till gymnasiet var Rebecca Baak tvärsäker på att
det var bygg hon ville gå. Det var hon väldigt ensam om.
– Alla i min klass och mina kompisar i Lund valde samhäll, natur eller
ekonomi. Det var självklart att man skulle välja något där man uppfattas som
smart.
Vad tycker du om det?
– Jag tycker: låt folk göra vad de vill. Många rycktes med och valde samhäll
bara för att alla andra gjorde det. Många sa ”du kan bli vad du vill bara du
pluggar vidare”.
Tror du att dina föräldrars yrkesbakgrund spelade in för ditt val?
– Ja, det har det nog gjort, att man ska jobba med kroppen – att det är det
som är arbete.
Hur reagerade omgivningen på ditt val?
– Alla frågade ”Varför väljer du det?”, ”Men du är ju tjej?”. Jag hade kunnat
komma in på Natur, jag hade betygen för det, men det var inte vad jag ville.
Rebecca Baaks pojkvän läser internationell ekonomi på Köpenhamns universitet.
De rör sig i helt olika världar, men försöker intressera sig för varandras
områden.
– Han är inte lika intresserad som jag av att veta hur man sågar en bräda
eller varför betongen beter sig på olika sätt. Men han försöker, säger hon
och ler.
Själv har hon bestämt sig för att läsa engelska B och matte B för att ha
möjligheten att läsa vidare längre fram.
– Om jag inte vill jobba med det här sen, eller om jag vill klättra högre,
säger hon.
För även om Rebecca Baak har hittat sitt drömyrke så finns det begränsningar.
Trots att hon tränar på gym flera gånger i veckan och har specialidrott på
schemat tar kroppen väldigt mycket stryk.
– Jag hoppas ju att jag kommer kunna jobba både som snickare och ”betongare”
ett antal år, men sen kan jag tänka mig att bli kranförare eller kanske
sikta på att bli platschef eller starta eget. Det har jag tänkt mycket på,
säger hon.
Rebecca Baak är stolt över vad hon gör och glad att hon haft modet
att följa sitt eget hjärta. Men det finns nackdelar även med det här jobbet.
– Det är ett farligt jobb med höga höjder och många risker. Om man börjar
strunta i säkerhetstänkandet så kan det hända farliga saker.
– Sen är jag förbannat trött efter jobbet, både i kroppen och i huvudet. Jag
hör den där borrmaskinen långt efter att jag kommit hem, berättar hon.
Trots det längtar hon till praktikplatsen på Skanskabygget i Västra hamnen.
Två dagar i veckan är hon där och gjuter, armerar, sätter väggar och
isolerar. Det är kallt, bullrigt och tungt. Människor skyndar förbi till de
varma kontoren på andra sidan gatan. Men Rebecca Baak känner ingen längtan
dit.
– Jag gillar att få direkt bekräftelse på ”att detta har jag gjort”. Jag
kommer att kunna åka förbi här om flera år och se vad jag har varit med och
byggt.
– Det är inte som att sitta med en massa papper på ett kontor som bara byts
mot nya, eller som att laga mat som folk äter upp.