Han möter upp på sitt kontor i Universitetshuset – Per Eriksson, som i sin
ansökan om att bli professor, anger att han varit huvudhandledare för två
doktorander, samt biträdande handledare för ytterligare ett antal forskare.
Det är avgörande meriter för en akademiker. Inte minst för att handledning
både räknas som undervisning och forskning. Och Per Eriksson vidhåller,
inledningsvis, att uppgifterna i hans cv stämmer.
– Jag tog fram problemformuleringen, ordnade finansieringen och jobbade en del
med honom. Sedan kom det in andra också. Dessutom ordnade jag en del stora
internationella konferenser för just det problemet, säger han om doktoranden
Sven Nordholms arbete.
Ditt svar känns som ett nja. Var du huvudhandledare eller inte?
– På den tiden var det ju professorn som formellt var handledare. Den som
formellt hanterade Nordholms avhandling var alltså professor Einarson.
Men i ditt cv, som du lämnade in när du ville bli professor, skriver du att
du var ”huvudhandledare”?
– Jag tog hem problemet, rekryterade Sven och jobbade med honom. Men Einarsson
var formellt ansvarig.
Du blev ju rektor i Blekinge innan Sven Nordholm var klar. Hans verkliga
dagliga handledare de sista åren var en annan, menar han själv.
– Ja, jag var ju också prefekt i Lund en period. Det är väl så att man
handleder rejält i ett halvår eller så och sedan är det mycket upp till
doktoranden själv.
Även vad gäller nästa doktorand, Thomas Lagö, har Per Eriksson i sitt cv
angett att han varit huvudhandledare. Och även här presenterar rektor en
egen definition av uppgiften.
– Jag tog ju fram det grundläggande problemet. Därefter jobbade han ju själv,
så att säga. Sedan disputerade han ju för Sven Lindblad i akustik.
Du uppger också att du varit biträdande handledare för Jan Olof Gustafsson.
Stämmer det?
– Jag var med och initierade det han gjorde. Men där var jag väl inte så
aktiv.
Samma påstående återkommer vad gäller Ingvar Claessons avhandling: att Per
Eriksson var biträdande handledare.
– Jag stödde honom, men där kan man väl säga att det inte var i någon stor
omfattning.
Vad lägger du i begreppet biträdande handledare?
– Jag var med och diskuterade en del problem. Men jag lägger inte något ansvar
i den rollen.
Du hävdar att du varit huvudhandledare och biträdande handledare för flera
forskare. Men det står inte i Ladok-registret och förnekas av forskarna
själva. Är formuleringarna i ditt cv sanna?
– Jag har uppfattat det så, det var problemformuleringar som jag formulerat,
jag var med och rekryterade och tog fram finansiering, så det anser jag.
Per Eriksson återkommer under intervjun till att det var annorlunda förr.
Ansvaret för handledning var inte så reglerat som idag.
Det han uppger i sitt cv kan alltså betraktas som ett sätt att tolka dåtidens
situation utifrån dagens krav, enligt honom själv.
I tidigare artiklar har Sydsvenskan kunna visa att Per Erikssons uppgifter om
att han innehar tre patent inte stämmer. Vid tiden för ansökan hade Eriksson
ett utgånget patent, en icke fullföljd ansökan och en ansökan under
behandling.
Om patentet som gått ut säger han:
– Jaja, men det är ju den kommersiella biten. Patentet hade gått ut men själva
meritvärdet är ju kvar.
Kring patentet som ännu inte var beviljat när Per Eriksson skrev sitt cv,
säger rektor:
– Det har ju nu blivit ett patent av det i alla fall.
Ändå skrev du att du hade tre patent?
– Alltså, jag har uppfattat det så, säger Per Eriksson.
Hur viktigt är det att rektorn för Nordens största universitet har en
korrekt meritförteckning?
– Ja, alltså det tycker jag ju. Så de saker som är sakligt fel får man
naturligtvis rätta till.
Men detta är ju ändå ett cv som du blivit professor och senare rektor på.
– Ja, det är en del av det ja.
Ett exempel på oredlighet i forskning är att ”ge vilseledande uppgifter om
en persons insatser i forskningen”. Vad säger du om att du inte har korrekta
uppgifter i en meritförteckning som ligger till grund för en så viktig post?
– Ja, det är ett patent som då inte stämde då.
Och så handledarskapet som ifrågasätts av studenterna själva.
– Jag vet ju vad jag har gjort i alla fall. Sedan beror det på hur du
definierar aktiviteten så att säga. Jag vet att jag varit med och grundlagt
problemformuleringarna.
Du har lett arbetet med att se över riktlinjerna kring akademisk
oredlighet. I de nya reglerna står det att oredlighet kan vara att ”ge
vilseledande uppgifter om en persons insatser i forskningen”. Hur skulle du
beskriva felaktigheterna och tveksamheterna i ditt eget cv?
– Jag ser det här med patentet. Det andra är min bild av hur man fungerar som
handledare. Att man då är med framför allt i starten. Sedan blir doktoranden
efterhand allt mer självständig. Så agerade vi mycket på min institution.
Men dina doktorander blev ju så självständiga att du inte ens fanns med och
tog ansvar för själva slutprodukten och disputationen. Hur kan du säga att
du är huvudhandledare om du inte följt ett projekt hela vägen?
– Jag har uppfattat det så i den roll jag haft. Jag får väl prata med mina
kära doktorander.
Du står inte som huvudhandledare i Ladok. Doktoranderna själva ser inte dig
som huvudhandledare. Ändå påstår du det i ditt cv. Är inte detta vad man
enligt era egna riktlinjer skulle kunna kalla för ”vilseledande uppgifter om
en persons insatser i forskningen”?
– Jag vill få tala med mina doktorander om det.
Vad tänker du göra åt de här uppgifterna?
– Jag tänker prata med mina två doktorander.
Och sen?
– Det får jag ta ställning till då.
Dagen efter intervjun kommer ett mejl från Sven Nordholm, en av de doktorander
Eriksson anser att han varit huvudhandledare för. Tidigare har Nordholm
skriftligen berättat för Sydsvenskan att det inte var Per Eriksson utan
Göran Salomonsson som var handledare i slutet av hans doktorandtid och att
Ingvar Claesson var hans dag till dag-handledare.
Nu låter det annorlunda: ”Jag skriver detta utan påtryckningar och helt
frivilligt /…/ Hans visioner och ledarskap har understött min karriär och
jag har alltid sett honom som min riktiga huvudhandledare”.