Det finns ett diagram över händelseförloppet när Kevin Andersson kom till
sjukhuset. På tre sidor radas felen upp och allt avslutas med konstaterandet
att "bristande omhändertagande kan inte uteslutas ha bidragit till
dödsfallet."
Det börjar med platsbrist och få isoleringsrum. Sedan visar sig ett helt
spektrum av brister i rutiner, kompetens och kommunikation. Det hela kröns
med en hög arbetsbelastning och en låg bemanning.
– Allt gick kanske inte snett, men tillsammans blev det en rad samverkande
faktorer, säger Jesper Persson, chefläkare på Sus i Lund.
Kevin Andersson blev aldrig undersökt vid ankomsten till sjukhuset.
– Han hade stor otur att komma in när det var en sådan stor belastning på
akuten. Han blev hänvisad till infektionskliniken för att kunna isoleras. Då
blir det per automatik en fördröjning. Det går inte att säga om det ändrat
förloppet. Men om man snabbt kommit till skott med antibiotika hade
prognosen varit bättre.
Sjukdomstillståndet är svårt men inte sällsynt.
– Blodförgiftning med mördarbakterier är inte ovanligt. Doktorerna hinner inte
riktigt med, säger Jesper Persson.
Hur kunde det dröja så länge med antibiotika?
– Sex timmar vid en vanlig infektion är inte så ovanligt men vid den här typen
av sjukdom är det för lång tid.
Barnakuten var fullbelagd när Kevin Andersson kom.
– Luftvägsinfektioner och jobbiga förkylningar smittar massor med småbarn.
Varje år är det två till tre veckor som vi inte är dimensionerade för den
fyrdubblade ökningen av barn. Vi vet inte när det kommer eller exakt hur det
kommer att drabba. Det går inte att ha en verksamhet som är dimensionerad
för de topparna, säger Jesper Persson.
Ni måste väl ha beredskap om det återkommer regelbundet?
– Ja, det försöker vi ha genom att stänga ner vanliga avdelningar och ha
akutrum där. I vintras skrev vi till alla vårdcentraler att ta hand om
barnen och vi försökte uppmana föräldrar att inte ta sig till akuten. Om
alla sökt på vårdcentralerna i första hand hade vi sluppit det här, säger
Jesper Persson.
Vad säger du om föräldrarnas klagomål på personalens bemötande?
– Min erfarenhet är att det tyvärr ingår att patient eller anhöriga har en
upplevelse av att ha blivit tråkigt bemötta när det gått snett. Jag kan inte
säga att deras bild är helt sann.