– Jag är förstås ledsen över det. Bristen på bostäder är ett av universitetets
största bekymmer. Vi arbetar både med kortsiktiga och långsiktiga lösningar
för att komma till rätta med det. Det är trist att det ska ta sådan tid, men
det är fint att se att folk ställer upp med soffor och gästrum.
Är det Lundabornas uppgift att lösa bostadsbristen för universitets
studenter?
– Nej, nej. Det är det så klart inte, men det är alltid fint att se folk
hjälpa till. Vi har bland annat sett till att tusen nya hyreslägenheter
byggs. Tyvärr tar det lång tid från kontraktering till färdigt bygge.
Sydsvenskan skriver om detta problem varje år och varje gång talas det om
långsiktiga lösningar. Hur länge ska detta få fortsatta?
– Som sagt är jag bekymrad över bostadssituationen och arbetar ytterst för en
bostadsgaranti för alla som studerar i Lund. Tyvärr ser vi inte resultatet
av detta arbete förrän 2014 och jag är ledsen för det.
Ett sätt att ta ansvar för situationen hade varit att anpassa antalet
studenter efter den rådande bostadsmarknaden. Skulle du kunna tänka dig att
minska antalet antagna studenter?
– Jag tar gärna emot tips och förslag. Nu minskar antalet internationella
studenter ändå eftersom vi tvingas ta betalt. Men hittills har vår lösning
varit att arbeta för fler bostäder.
För en del av de här studenterna är jakten på en bostad det första
intrycket de får av Lund och kanske till och med av Sverige. Hur känner du
som rektor när du ser utbytesstudenter köa utomhus för en bostad?
– Jag är bekymrad. Men den information jag har fått är att alla i alla fall
får tak över huvudet. Om det finns tillfälliga lösningar för en eller två
månader brukar det ordna sig sedan.
Vet du hur många studenter som ger upp och återvänder hem på grund av det
här?
– Nej, jag har ställt samma fråga, men det finns ingen statistik på det.