LUND/UMEÅ. Missnöjet verkar vara ungefär lika stort här som där, trots
att Umeå ansträngt sig med månatliga dialogmöten med Umeåborna och en
operablogg som mynnat ut i ett medborgarförfattat libretto.
Lund har också haft möten, men inte lika många och där åhörarskarorna ofta
haft en medelålder på omkring 70 plus.
Kulturnämndens ordförande Gösta John Bredberg skyller en del på att medierna
hellre skriver om motståndet än om de framgångar som görs, en del på att det
i det lundensiska kynnet finns en inbyggd skepsis – men idkar också
självkritik.
– Jag tycker inte att vi har lyckats förankra detta. Många
kulturpersonligheter som vi skulle vilja ha i första vagnen har inte klivit
på tåget än.
Vad kunde ni mer ha gjort?
– Vi kunde med ganska enkla medel ha informerat varje månad om hur projektet
utvecklades genom en spalt i tidningen, men det kostar pengar och vi har
inte direkt badat i pengar.
Hur bekymrad är du?
– Blandad känsla, det är lite trist men samtidigt respekterar jag att alla
inte kan tycka som jag. Men det skulle betyda mycket för alla som jobbar med
projektet om i alla fall en klar majoritet av kulturarbetarna sa att detta
är Lunds chans att täcka in kulturfrågor på lång sikt.
Du pratar om kulturarbetare, men hur ska du få med resten av invånarna?
– Jag tror att kulturarbetarna fungerar som opinionsbildare.
Kulturkonsumenterna är glada över att Lund klättrar upp på barrikaderna. Och
med den internationella körfestivalen och Litteralund har folk börjat fatta.
Hur ska ni vända detta?
– Vi har redan vänt det, det går i alla fall åt rätt håll. Men vi har tagit
för mycket för givet och trott att alla var med på banan. Nu får vi gå ut i
olika miljöer och öppna en dialog, vilket vi delvis redan gjort även om de
mötena tydligen inte varit så effektiva.
Timbuktu och Amanda Jenssen hade kunnat ge Lund ett lyft medger Bredberg som
dock tycker att det är för tidigt att planera på detaljnivå.
Att de exempelprojekt som tagits fram – EM i kurragömma och matfestival på
Hardebergaspåret – skulle ha något med det folkliga ointresset att göra,
tror han inte.
– Nja, det är ju bara exempel på vad vi skulle vilja göra. En liten miss är
att vi lyckats mycket bra med innehållet i ansökan men inte lyckats med
marknadsföringen. Jo gentemot juryn men inte gentemot Lundapubliken. Där
kunde vi ha lagt mer krut. Faller vi i finalen är det av andra skäl, som att
Umeå är bättre och i kraft av Sveriges nordligaste universitetsstad är lite
mer exotiskt för folket i Bryssel.
Fick han bestämma helt själv skulle Lund få en ekologisk stadsdel där LTH
kunde vara med och lösa allt från byggteknik till avfallsfrågor.
– Utan tvekan skulle det lyfta Lund ytterligare. När Europa kommer till Lund
ska de inte bara få en fin konsert.