DALBY/VEBERÖD. För ett par veckor sedan skrev vi om räddningsaktionen för
den så kallade Slöjdboden i Dalby. Vi efterlyste samtidigt information om
huset, kanske minnen därifrån?
En av dem som har hört av sig är 88-åriga Ethel Larsson. Hennes farmor och
farfar, Elna och Carl Johansson, bodde i huset. När Ethel var flicka bodde
hon under flera perioder hemma hos dem.
Först för att hon var lärling på ett bageri i Dalby, då var det nära och bra
att bo hos farmor och farfar. Sedan för att hon hjälpte farmodern när
farfadern hade gått bort.
– Jag minns inte hur länge de bodde där, men det måste vara … kanske trettio
år, minnet sviker mig där men de var i alla fall de sista som bodde i huset.
Sedan blev det scout-gård och efter det såldes där slöjdsaker.
Elna och Carl Johansson fick sex barn men förlorade ett i spanska sjukan. När
de bodde i den så kallade Slöjdboden i Dalby var flera av barnen utflugna.
– Men min far är uppväxt där. Han hette John Johansson. Han är också död nu,
de är döda allesammans, det är bara jag kvar som minns hur det var.
Huset delade Elna och Carl Johansson med en annan familj.
– De hette Åkesson och de var lumpsamlare. Farmor tyckte inte om dem för det,
det minns jag väldigt väl.
Carl och Elna hade två rum i sin del av huset men ett av rummen var finrum och
användes i princip aldrig.
– Bara när det var begravning eller stor födelsedag, annars aldrig, berättar
Ethel Larsson.
– I stället trängdes de i det enda rummet. Jag minns exakt hur det såg ut, hur
sängarna stod och var de lagade mat. Och mitt emot låg Sprudehuset, som vi
sa då. Det var brandstationen.
Ethels farfar Carl var kördräng på Kungsgården i Dalby.
De levde ett tungt liv?
– Det var hårt, det var det. Se på bilderna bara så gamla de ser ut, de är nog
inte så gamla egentligen, säger Ethel Larsson och bläddrar fram till ett par
foton på Elna och Carl Johansson.
– Men det var väldigt hårt förr. Jag fick min första anställning när jag elva
år. Det kan man inte begripa i dag, det är så väldigt annorlunda nu. Jag
fick tjänst som piga på en gård
Ethel blev sedan upplärd på ett bageri.
– Strax efter att jag hade blivit upplärd visade det sig att jag var allergisk
mot mjöl. Det var snopet. Jag har sedan stått i köttdisk i stället, jag har
också haft en egen köttaffär i Genarp.
Ethel Larsson bor i dag i Veberöd. Hon har tre barn, många barnbarn och
barnbarnsbarn. Det händer att hon åker förbi Slöjdboden i Dalby, och minns.
– Det är klart det hade varit roligt om huset skyddades och bevarades till
eftervärlden, säger hon.