Det har gått ett halvår sedan senaste kulturhusdebatten. Så det var väl hög
tid igen för en ny debattsväng om den – därom är de flesta eniga – sååå
tråkiga Lundakulturen.
Författaren Oline Stig var först ut. Lund är så kultursaggigt att hon skäms
för att bo här. Hon blir svarslös och kallsvettig när hon får frågan om
varför hon bor i Lund, förklarade hon på Sydsvenskans kultursidor den 3
februari.
Carlhåkan Larsén är mer nöjd med sakernas tillstånd och pekar på många exempel
av god kultur i stan. Fast givetvis kunde det hända mer, säger Larsén och
efterlyser nytänkande.
Jag betvivlar inte debattörernas utmärkta intentioner. Däremot betvivlar jag
att synpunkterna kommer att göra något som helst avtryck.
Lunds kulturliv ser nämligen ut som det gör av vissa anledningar.
Grundförutsättningar som kan tyckas enkla att identifiera, men som våg efter
våg av kulturtörstande Lundatyckare lyckas bortse från. Eller om de bör
snarare kallas grundbegränsningar – vi pratar om frånvaro av faktorer här.
De två första är billiga hyresbostäder och lokaler. Kulturskapare är inte
rika. Särskilt inte om de ska ägna sig åt någon form av avantgarde, en
syssla som ju sällan betalar sig.
För att musik, bildkonst eller teater (i mindre mån litteratur, dock) ska
blomstra behövs replokaler, scener, gallerier och ateljéer. Det behövs också
billiga hyresrätter för konstnärerna och den publik som följer det
nyskapande kulturlivet. Något sådant är vi inte i närheten av i ett dyrt och
homogent Lund. Ett gäng på fyra fem unga skådespelare som vill skapa en ny
teater – var i hela friden ska de ta vägen med sin kreativitet i den här
stan, rent fysiskt?
En tredje faktor som begränsar kulturlivet i Lund är frånvaron av konstnärliga
utbildningar på högsta nivå. Malmö har teaterhögskola, musikhögskola och
konsthögskola och från dem strömmar unga konstnärer i olika genrer. Många av
dem stannar i stan, där de bygger vidare på de nätverk de skapat under
studietiden. Dessutom underhåller skolorna en kår av lärare som ofta själva
är kulturskapare.
(Där har vi kanske det överlägset mest effektiva draget för att vitalisera
Lunds kulturliv! Bara övertyga universitetet om att flytta hit sina tre
konstnärliga utbildningar. En sådan flytt skulle i grunden skaka om
Lundakulturen.)
Den fjärde faktorn som talar emot Lund är förstås Malmö. Det tar sexton
minuter att åka från Lunds C till Triangeln. Lika lång tid tar det att åka
från Odenplan till Dramaten i Stockholm. Behöver Odenplansborna därför ett
eget teaterhus på lite närmare håll? Nej.
Dessutom tror jag inte vi kommer någon vart om vi envisas med att behandla
hela Lunds kultur på en gång, varje gång. Något problem med historia,
filosofi, debatter, förlagsverksamhet, museum eller amatörkultur
överhuvudtaget har vi då rakt inte. Konst och teater är det möjligen sämre
ställt med.
På många sätt har Lund ett fantastiskt kulturutbud. Vissa delar av det går det
att cykla till. Till resten – den del som råkar ligga i Malmö – tar
pendeltåget en kvart. Det är väl inget att skämmas för?