Kön sträckte sig från Mejeriet och ända ut i korsningen vid Stora Södergatan.
Men så var det också ett riktigt allstar-band, under ledning av Lunds mesta
trummis de senaste tjugo åren, Måns Block, som skulle spela.
Inne i ett fullsatt Mejeriet sken jazzbrunchens grundare Pål Eriksson som en
sol. Idén, som han fick efter en USA-resa 1990 – jazz på dagtid – blev succé
och en långkörare.
– I början var musikerna lite tveksamma ... spela på dagtid, liksom. Kan det
fungera? Men nu hör jag många som säger att detta är Sveriges bästa jazzgig.
Och det är sådant som håller igång en jazzarrangör.
– Vi får så mycket kärlek tillbaka från dem som spelar här, det är
fantastiskt, säger Pål Eriksson, som fortfarande är i högsta grad involverad
i programmet.
Bakom står musikföreningen Plektrum, som drivs med i huvudsak ideella krafter.
En av dem är Annika Johansson.
– Det här kan nog vara publikrekord, sade hon och tittade ut över ett fullsatt
Mejeriet.
Många, många lördagar de senaste elva åren har hon varit här och jobbat för
att brunchen ska bli av.
– Vi har många stamgäster, alltid vänlig stämning. Publiken är blandad – många
yngre, inte enbart den vanliga jazzpubliken, säger Annika Johansson.
I logen, en trappa upp bakom scen, minns Måns Block några av sina – och andras
– spelningar på Mejeriet.
– Min första spelning var med ett band som hette Sloppy Joe, på någon slags
ungdomsdisko, berättar han.
– Det var stort. Om jag jämför hur nervös jag var då med idag, det är bara en
bråkdel numera.
Fast det var inte första gången Måns Block var på Mejeriet. Han och en kompis
lyckades – trots att åldern inte riktigt var inne – krångla sig in redan på
invigningen 1987.
– Och sen jobbade jag som bandbokare här en period, när Pange [Öberg, reds
anm] slutat. Det blev min ingång till musik-Sverige, berättar Måns Block.