Snuskhumrar värmer upp med kiss i ansiktet

Lund.
Slagsmål och lukt styr humrars kärleksliv. Forskaren Malin Skog i Lund har undersökt hur humrar ”pratar” med varandra genom doftämnen i urinen.

LUND. – Jag upptäckte att vi knappt visste någonting om vår hummer, som ändå är en så stor fiskeresurs, säger Malin Skog om sitt val av forskningsinriktning.

I september doktorerar hon på en avhandling med den spektakulära titeln ”Sex and Violence in Lobsters – a Smelly Business”.

Genom studier av humrar som har parats ihop i akvarium har Malin Skog kunnat se och filma hur hannar och honor slåss sins­emellan och hur mötet hanne–hona ibland slutar med parning, ibland med att hannen får stryk och måste dra sig tillbaka.

Beteendena tycks styras av meddelanden via dofter som avsöndras med urinen. Humrarnas luktorgan, ”näsor”, sitter på det mindre antennparet framme på huvudet och det är också från huvudet som urinen avsöndras.

– Så det är faktiskt så att de kissar varandra i ansiktet när de pratar, förklarar Malin Skog.

Liksom andra kräftdjur är humrarna väldigt aggressiva. Tuffast blir striden mellan två jämnstora djur. Malin Skog har kunnat följa hur de ibland ryker ihop så att klor, ben och antenner går förlorade.

Honor kan slåss om en matbit eller en boplats, hannar tydligare för att etablera en dominans som får betydelse för parningen.

Under striden avsöndrar vinnaren en doftsignal som betyder ”Jag är starkare” och förloraren signalerar i stället ”Jag ger mig”.

När sedan den segerrike hannen möter en hona inleds också det mötet med slagsmål. Hannen tycks inte förstå att det är en hona han möter förrän hon sänder ut doftsignalen ”Jag är en tjej”. Då avbryter han fientligheterna, går runt och känner lite på henne och försöker vända henne på rygg.

– De parar sig mage mot mage, säger Malin Skog.

Ibland kan honan villigt låta sig vändas, men ibland gör hon motstånd och vid en riktig tvärvägran sker ingen parning.

Malin Skog har testat att störa humrarnas signalsystem genom att blockera urinavsöndring eller luktorgan. Hon har också upptäckt, att honorna verkar ha mer välutvecklade ”näsor” än hannarna. Däremot har hon gått bet på att själv försöka tillsätta doftämnena för att därmed kunna styra djurens beteende.

– De tror inte på mig, de är nog lite för smarta, säger hon.

Författare: Peter Palmkvist, TT
Publicerad 21 augusti 2008 21.36
Uppdaterad 21 augusti 2008 21.36

Lund
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu