Sedan Duka-butiken upphörde har lokalen med de gigantiska fönsterpartierna på
Vårfrugatan saknat fullt betalande hyresgäster.
I stället har över 80 hobbykonstnärer kunnat visa upp sina verk för en billig
peng. Femton utställare har återkommit mer än en gång.
– Det har varit en stor spridning. Från unga amatörer till farmor och mormor.
Jag blandar inte mig i kvaliteten, säger initiativtagaren Nita Lorimer.
Det var i september 2007 som hon tog kontakt med Lundafastigheter.
– Jag frågade om vi kunde få låna lokalen i två veckor för en tillfällig
utställning. Då handlade det om föreningen A-konst - annorlunda konst med
annorlunda konstnärer.
– Vi fick låna lokalen över jul. När det sen var dags att packa ihop funderade
vi över vad man skulle kunna göra istället.
Då föddes den enkla affärsidén med konstskylten. En plats kostar fem hundra
kronor. "Det skall inte vara svårare att ställa ut sin konst än att
boka tvättstugan", står det på hemsidan.
I sommar flyttar Hälsokostbutiken in en del av lokalen. Så vad händer nu med
konstskylten?
– Om någon har en lokal till oss är det bara att höra av sig, säger Nita
Lorimer.
Konstnärerna berättar om sin konst
Drömmen är att bli konstnär på heltid
"Det ska bli en bra bild - ett schyst motiv. Jag har inte en färdig bild
när jag börjar måla, utan motivet växer allt eftersom. Jag har jobbat
grafiskt så länge jag har kunnat hålla i en penna och har gått estiska
programmet på Spyken. I skolan har jag fått motivation att gå vidare och
fortsätta utvecklas kreativt. Förr tecknade jag mest. I skolan upptäckte jag
klassiskt måleri och hur kul det är med färg. En konstnär som inspirerar är
Alex Grey. Och Dali. Det är andra gången jag ställer ut här och jag har sålt
en del. En kvinna från Island köpte en tavla som hon skulle ge till sin
dotter i examenspresent. Jag jobbar också med film och en "pretentiös"
vuxenbarnbok. Drömmen är att bli konstnär på heltid. Men först blir det ett
sabbatsår."
August Östberg, fyllde 19 år i onsdags och tog studenten i
torsdags. Bor i Södra Sandby och Lund.
Passionerad pedagog med pensel i hand
"Jag var duktig på att rita som barn. Sedan har det legat i träda. Jag
började måla för tre, fyra år sedan då min fru blev sjuk i cancer. I början
målade jag bara kvinnor. Först blev det väldigt raka linjer sedan lite
mjukare former. Ett tag målade jag landskap men det gör jag inte alls nu.
Jag sjunger i Lunds isländska kör. Många av tavlorna har jag gjort för att
smycka vår körsal. Det är mycket sextiotaltema. Ibland blir jag lite trött
på sig själv och då byter jag. Jag är produktiv och målar nästan passionerat
- mest för min egen skull men det är roligt när folk vill köpa konsten. Jag
har svårt att ta ordet konstnär i min mun. Jag säger hellre att jag är en
person som målar."
Haukur Viggosson, lektor i pedagogik. Uppvuxen i en liten fiskeby på
Island.
Vemodig känsla i ockra och umbra
"Jag började måla i naturfärger när jag flyttade från Gotland där jag
gick på konstskola. Jag fastnade för tonen i ockra och umbra. Bilderna ska
förmedla en känsla - kanske något slags vemod. Streckfigurerna finns i
nästan varje målning. Jag kommer från en musikalisk familj - och spelar
själv flera olika instrument. Men jag har alltid målat. Jag har ställt ut
förr - bland annat i Falkenberg. Jag visade då en hel kollektion med tjugo
bilder som jag målade under två år. Nu har jag bara fem kvar. Det är
jättekul att det finns folk som uppskattar det jag gör. Jag är mån om att
bilderna kommer till någon som tar väl hand om dom."
Anna Engebrethsen, snart 23 år, pluggar till socionom i Lund. Har gått
på konstskola på Gotland.
Bröllopsgåva blev vägen in i måleriet
"Det här är mina tavlor och jag målar för att det är roligt. Jag fick en
pensel i handen för några år sedan på ett seminarium med jobbet. När min
svägerska skulle gifta sig målade jag en stor tavla för skojs skull. Jag
bara ställde den osignerad på presentbordet. Det var min väg in i måleriet.
En helt ny värld för mig, jag hade inte målat sedan högstadiet. En dag
cyklade jag förbi skyltfönstret och ringde Nita. Sedan dess har jag ställt
ut fyra gånger. Varje gång jag säljer en tavla använder jag pengarna för att
köpa nya dukar och ny färg. Bara akryl. Det torkar snabbt och luktar inget.
Det är bra när man har barn och målar i vardagsrummet. Måla är att bestämma
själv. Det här är mitt och min upplevelse."
Mikael Göth, präst inom Svenska kyrkan. Pendlar till Halland men
ska börja ny tjänst i Malmö.