STÅNGBY. För femårige Noah Björklund är det inget snack. Jul är lika med tomten. Och i år hoppas han att tomtenissarna i Norrland har hjälpt den gamle mannen att slå in Star Wars-grejer.
– Han kommer till barn som har varit snälla. Och det har vi, jag och Liam. Han är min lillebror, säger han.
Varken skägg, luva eller paketsäck går att rucka på för att det ska bli jul. Därför följer tomten med ner till Spanien de år familjen firar helgen i mamma Vanesa Björklunds familjehem i Valladolid norr om Madrid.
– Men förutom tomten, och en del annat, har vi bestämt oss för att fira spansk jul när vi är i Spanien och svensk när vi är här, säger Vanesa Björklund.
Vissa år blir d
et svenskt julbord med Ola Björklunds släkt, hela det traditionella kittet. Andra serveras den lika traditionsbundna fisksoppan som Vanesa Björklunds mamma omsorgsfullt lagar tillsammans med lamm och skaldjur.
Ingen av dem upplever att det har blivit en dragkamp mellan traditionerna: sillen och fisksoppan väger jämnt. De blandar och plockar, anpassar sig efter var de är. Och för barnens skull finns ju tomten som den röda jultråden.
– Hade han inte kommit till Spanien skulle Noah och Liam kanske inte ha velat fira där, säger Vanesa Björklund.
I Spanien glittrar visserligen plastgranar i många hem och tomtar lunkar runt i köpcentren. Men den stora dagen, traditionellt sett, är Día de Reyes den sjätte januari, dagen då de tre vise männen nådde fram till Jesusbarnet enligt den katolska tron.
Men för framförallt barnen börjar firandet redan dagen innan. Då ordnas stora parader i städerna där de vise männen, väl kostymerade, rullar fram på en vagn genom gatorna och kastar godis till höger och vänster. Innan läggdags ska balkongdörrar eller fönster lämnas på glänt så att de vise männen kan smyga in med presenter.
Efter frukost och paketöppning fylls kyrkorna för högmässa och till lunch samlas familj och släkt för en gemensam måltid.
Den högtidliga stämningen som Vanesa Björklund upplevde som barn, de pirriga förväntningarna, förundran över de tre vise männen som såg så verkliga ut, allt det där vill hon i dag att de egna barnen också ska få känna.
– När jag blev mamma kändes det viktigare att föra vidare det jag själv har varit med om som liten. Jag började uppleva julen mer genom barnens ögon. Nu tänker jag på hur mamma och pappa gjorde, och hur man själv har trätt in i den rollen.
Ola Björklund, uppväxt i Lund och Beddinge, håller med.
– För mig är det viktigaste att umgås med familjen och göra roliga saker. Som att baka lussebullar och pepparkakor med barnen, och spela spel, säger han.
I Span
ien är julafton en jobbdag som vanligt, affärerna är öppna till åtta och julruschen pågår in i det sista. När att-göra-listan är avbockad samlas folk ute på barerna och skålar med sina vänner. Det är middagen med familjen på kvällen som är själva julafton. Och den börjar först vid tio, ibland elva, på kvällen.
– När man sitter där brukar jag tänka på att dagen i princip redan är över där hemma. Och medan alla stressar runt på stan under dagen och shoppar börjar Kalle Anka hemma. Jag kan sakna det lugna tempot, att njuta av dagen, säger Ola Björklund.
För sönernas skull har de själva ordnat ett mellanting. Barnens magar behöver mättas tidigare och tomten, attiraljerna tar de med sig på flyget, bultar på dörren tidig kväll. Det är långt från Norrland till Spanien, så säcken brukar vara aningen lättare och bördan delas med de tre vise männen som dyker upp två veckor senare. Hemma i Lund är det tvärtom. Julklapparna är fler, Día de Reyes betyder bara varsitt enstaka paket.
– För att barnen ska få känslan av paraden, hålla kvar traditionen när vi är här hemma, tittar vi på spansk tv som direktsänder paraden från Madrid, säger Vanesa Björklund.
Ola
och Vanesa Björklund träffades som studenter i Milledgeville i USA för tolv år sedan. Det är från den tiden familjetraditionen att inleda julafton med amerikanska pannkakor kommer.
– Första julen här, 2001, utan mamma och pappa, kändes lite konstig. Jag som älskar fisk skulle äta sill för första gången, men tyckte att konsistensen var så speciell. Det var blandade känslor. Jag hade ju ingen relation till maten och visste inte i vilken ordning man skulle ta allt. Men i dag är det där självklart även för mig, säger Vanesa Björklund.
Hon var van vid mammans fisksoppa. Och godiset, särskilt nougaten turró och kakan polvorones. För smaker är viktiga, konstaterar de. Numera brukar Vanesas föräldrar skicka spanskt julgodis med posten så att deras dotter säkert ska kunna smaka sig till den rätta julkänslan även när hon är i Sverige.
– Själv packar jag alltid med en flaska glögg när vi åker dit, säger Ola Björklund.
De senaste två å
ren har familjen begett sig söderut under julhelgen, men i år stannar de hemma.
– Egentligen handlar det ju om samma sak. Man firar Jesu födelse. Även om konceptet förstås håller på att fade away, åtminstone om man frågar sin femåring, säger Vanesa Björklund och ler mot sin son som hoppar in i köket med ett lysande lasersvärd i högsta hugg.
– För barnen kommer ju våra blandade traditioner att vara det självklara, säger Ola Björklund.
Som att julaftons morgon ska smaka pannkaka med sirap.