Maria Chowdhury arbetar med diskrimineringsfrågor på i studentvärlden. Hon
hjälper studenter som upplever sig diskriminerade och informerar om
diskriminering.
Hon reagerade starkt på nyheten av slavhandeln.
– Jag får rysningar. Hur har man kommit på den här idén? Visst, alla kan få
knasiga idéer i våra huvuden men de stannar ju där och förverkligas inte.
Det är sorgligt att det gått så långt att de här fyra studenterna har kunnat
sitta och planera sin slavhandel utan att någon av dem sade stopp. Och att
ingen på Hallands reagerade när de var där, säger Maria Chowdhury.
För en tid sedan deltog Maria Chowdhury i debatten kring Lundaspexarnas
traditioner.
– Efteråt kom några fram och sa ”det är bara skämt, lite antisemitism och lite
homofobi får man räkna med”. Jag upplever att många inte riktigt förstår att
det inte är roligt att skratta åt händelser där människor har dött. Det är
ett jätteproblem och verkligen obehagligt. Vi har inte kommit tillrätta med
diskrimineringen.
Hon beskriver Lunds universitetsvärld som väldigt traditionsfylld och att
många i den upplever det positivt och hör till att man lever som i en bubbla.
– Man ser inte riktigt att det man gör i bubblan får konsekvenser i omvärlden.
Det jag hoppas ska komma ut av den här händelsen är att fler verkligen ska
förstå vad det handlar om. Att fyra studenter klär ut sig till slavar och
slavhandlare är större och bredare är en enskild händelse i studentvärlden.
De är inte avvikande och unika, det finns en miljö vid Lunds universitet och
i studentlivet som tillåter och accepterar sådant här, säger Maria Chowdhury.
Anders Neergaard, docent i sociologi, menar att Lunds studenter har ”en lång
lina av klavertramp som går tillbaka till 30-talet”.
– Spexmiljön och det studentikosa ger en möjlighet att uttrycka, medveten
eller omedveten, rasism. Det ger ett skyddande paraply så att man kan göra
en rolig grej av sina föreställningar av andra människor, man känner sig
befriad att ta ansvar, säger Anders Neergaard.