Det beror på hur skickliga respektive lands förhandlare är på att övertyga de
stora europeiska länderna om att just deras land är den bästa placeringen.
2002 drog ESS-konsortiet igång kampanjen för att få anläggningen till Lund.
Två år senare fick forne finansministern Allan Larsson regeringens uppdrag
att undersöka intresset för anläggningen och 2007 upprättades på regeringens
initiativ ett sekretariat i Lund.
Sekreteriatets arbete handlar om att få de europeiska ländernas regeringar att
vara med och betala en del av de 13 miljarder kronor som anläggningen kostar
att bygga.
Hittills stödjer Polen, de baltiska länderna och Danmark Lunds kandidatur. Men
de är småpotatis i sammanhanget. Det handlar om att få med sig minst ett och
helst två av de tre storpotäterna, England, Frankrike och Tyskland.
Under åren som gått har det hållits ett flertal möten och
rundabordskonferenser med de europeiska länderna, dock utan att något land
lyckats få tillräckligt med stöd. Nästa stora möte ska hållas i mars, men
det är inte säkert att det kommer några besked då heller.
Vem ligger bäst till?
Lund har ett försprång i sin planering, vilket fick Bilbao i Spanien och
Debrecen i Ungern att gå samman i början av förra året. Om Spanien vinner så
får Ungern leverera materiel till anläggningen, och vice versa.
I höstas var samarbetsorganisationen ESFRI (se faktaruta) klar med sin
jämförelse av de tre länderna. Där framställdes Lund som det hetaste
alternativet. Då blev nästa spanska utspel att förslå att Lund skulle
samarbeta med Bilbao och Debrecen.
Men det blev kalla handen från Lund och rävspelet kring ESS fortsätter.