LUND-MALMÖ. Buss 171 är ett socialt vakuum.
Samtal är ovanliga, om de inte sker mellan arbetskamrater eller innefattar de
vanliga artighetsfraserna:
”ursäkta”
”oj”
”förlåt”
När man tränger sig fram, står på en tå eller sätter sig på en jacka.
Hellre stirrar man då ut över ett grådassigt Sydvästskåne, bläddrar i en
gratistidning eller tar en tennismatch på mobilen mot ”Hantuchova” och
hoppas att väskan man lagt på sätet bredvid ska avskräcka andra från att slå
sig ner och stjäla utrymme.
Just det gamla tricket kan fungera på några av de andra linjerna men sannolikt
inte lika ofta på 171:an som under 2008 beräknas ha stått för 1 359 000
resor till och från Malmö och Lund.
Under morgontimmarna går det en buss var femte minut, ändå är de ofta
proppfulla.
Linda Hallberg, som pendlat i fyra månader till jobbet på Ideonföretaget
Venture Cup, är en av dem som förgäves försökt konversera med sina
medresenärer.
– Man blir ufoförklarad om man försöker prata med någon. Men det är klart att
det är en okristlig tid och alla sitter väl och fokuserar på jobbet, säger
hon.
Med P3:s Morgonpasset i lurarna är busspendlandet med 171:an ändå en bra
lösning för henne.
– Busshållplatsen ligger tio meter från min dörr, den kommer var femte minut
och efter 30 minuter är jag på jobbet. Av mig får 171:an högsta betyg, säger
hon.
Sigmakonsulten Staffan Fredlund som pendlar till Lund från Käglinge är inte
lika nöjd. Och det beror mycket på restiden som för honom varierar mellan 50
till 70 minuter beroende på hur väl bytena klaffar.
Snabbast går det om han cyklar till Oxie, tar pendeltåget till Östervärn, går
till Värnhemstorget, tar 171:an till Ideon och går sista biten till Sony
Ericsson- kontoret han för tillfället jobbar på.
– Jämför det m ed att sätta sig i bilen utanför huset, ha en körtid på 20
minuter, full flexibilitet och milersättning från arbetsgivaren, säger han.
– Får man dessutom stå och vänta i en halvtimme och sedan stå och trängas för
att man inte får någon sittplats så skapas negativa attityder. Skånetrafiken
måste vara mer på tårna, säger han.
Buss 171 är framme i Lund och Linda Hallberg promenerar raskt genom snöslasket
i sina högklackade skor.
Vid kaffeautomaten som maler hela bönor sluter kollegan André Johansson från
Hässleholm upp och delar med sig av sina egna pendlingserfarenheter.
– Skånetrafiken är ett hemskt företag, säger han.