– Det var riktigt kul att se hur busschauffören stannade bussen i morse och
hoppade ur för att fotografera den svävande cykeln, medan alla passagerarna
satt kvar i bussen, säger Tine Henriette Kristiansen, som gjort uppgiften
”webspaces”.
Förstaårsstudenterna har alltid en tredagars workshop tillsammans med tvåorna
i början av terminen. I år fick de 1,8 kilometer vitt snöre och en utmätt
del av parken. Studenterna fick en eftermiddags funderande på sig och sedan
en dag att göra installationen, innan den skulle presenteras. Och de har
fått mycket uppskattning från personer som passerat området.
– Här passerar fler än det gör under en dag på konstmuseet Momas i New York,
säger Tine Henriette Kristiansen.
Över ett av cykelspåren hänger ett draperi av snören. Studenterna har döpt
installationen till ”Vattenfallet”.
– Det är just vägen genom som är det intressanta, säger Peter Devery.
Draperiet är en vägg som man kan gå igenom, en optisk gräns.
– Folk måste stanna upp innan de kan passera, säger Elin Johansson.
Intill vattenfallet finns en helt inbäddad gatlykta. De vita snörena leder
ljuset ner mot marken.
Uppe vid BMC har gänget som kallas Ateljé Q fått en vit cykel att sväva.
Ikonbilden av studenternas favoritägodel cykeln håller antingen på att
explodera eller på att sugas mot en punkt i mitten.
–Vilket vet man inte, för tiden har stannat mitt i rörelsen, berättar Oscar
Abrahamsson.
Cykelns framtid är oklar. Kanske blir den studentcykel igen. Eller en
installation i Köpenhamn, eller någon annan stans.
De tjugo arkitektinstallationerna blir kvar i LTH– parken i ungefär två
veckor, tror de ansvariga.