Pelle Månsson är fönsterhantverkare och renoverar fönster enligt
gamla metoder. Efter han lämnade Mejeriet 1990 drev han café Ariman under
8,5 år. Idag har han ingen kontakt med Mejeriet.
– Jag har blivit 60 år och den musik som presenteras där idag är riktad till
yngre människor. Jag har sakta men säkert förlorat musikintresset och sedan
jag i våras blev svårt sjuk, jag fick en hjärtinfarkt, funderar jag inte på
sådan saker. Jag fokuserar på att hålla mig levande, säger Pelle Månsson.
Han beskriver Mejeriet ”som en stor del av hans liv” som slukade all hans
fritid och tanke-verksamhet.
– Men det var värt det. Jag undrar om alla förstår vad det betytt för Lund.
Han har inte mycket kontakt med det ”gamla gänget”.
– När jag tog över Ariman hade jag inte tid till något annat.
Han tycker att framtiden ser lovande ut för Mejeriet.
– Mejeriet som en makalös chans för folk att för någon att göra någonting.
Så är det bara.
Kenneth Ovesson, 57 år, var efter att huskampen var vunnen bland annat
ordförande för Mejeriet och satt med i bokningsgruppen. Han driver
fortfarande skivbutik; Folk & Rock i Malmö.
Idag är han ”bara en besökare som håller sig ajour” med vad som händer på
Mejeriet.
– Jag känner mig stolt över Mejeriet. Det är fortfarande kvar efter 20 år.
Det är unikt för Lund. Allt annat har försvunnit, säger Kenneth Ovesson.
Han tycker att Mejeriet har gett honom mycket.
– Det har gett mig otroligt många fina konserter, mycket vänskap och det var
roligt att lägga upp taktiken och metoden i kampen för Mejeriet. Och det är
roligt att det används och kommit till gagn för nästa generation.
Kenneth Ovesson är av den uppfattningen att fram till mitten på 1990-talet
var Mejeriet en av de ledande scenerna i norra Europa.
– Problemet är att det blev ett vakuum efter att Pange slutade som bokare.
Det blev ett avbräck.
Angående Mejerits position idag säger han:
– Jag tror att staden Lund har förändrats, Bron med närheten och
tillgängligheten till Köpenh-amn och det expansiva Malmö har påverkat. Det
gör att Mejeriet måste förhålla sig på ett annat sätt. För tillfället ligger
Mejeriet lite svagt, men jag tror att det kommer tillbaka.
André Waldhör, 51 år, var chef på Mejeriet under de första
åren. Efter det startade han en byggfirma med flera anställda. Idag har han
trappat ned på arbetet och bor på Öster-len.
– Jag försöker jobba mindre och mindre och leva ett sundare liv. Gör lite
småjobb. Vi ska flytta till Kullahalvön och prova bo i ett hus där, berättar
André.
Han har idag blandade känslor inför Mejeriet.
– Det är rätt roligt att man kan bli bortglömd, det tyder på att huset lever
av sig självt. Men det är lite historielöst på Mejeriet idag. De skulle nog
ha glädje att veta hur mycket arbete som ligger bakom. Speciellt i
förhållande till kommunen. Det är viktigt att veta att det är ingen
institution eller myndighet. Vi kunde be kommunen dra åt helvete, ungefär.
Han beskriver skillnaden mellan dagens mejerister och ”urmejeristerna” med
att de senare ”jobbade i ett perspektiv”.
– Vi var så autonoma. Vi var duktiga på att veta vår styrka och makt. Det
var nyckeln till att det gick som så bra som det gick. Vi kunde säga ”blir
det inte som vi vill så skiter vi i det”.
Han konstaterar att Mejeriet inte längre har artister av Miles David och
Ramones kaliber.
– Vi lever i en tid där det händer grejer med livescenen. Men det handlar
också jättemycket om personerna i verksamheten, hur initierade de är i sin
bransch. Vi hade bra kanaler. Det är en konst att vidmakthålla det. Det
hände något när Pange lämnade Mejeriet, något subtilt. Men jag är imponerad
över att det är så många tjejer som jobbar där nu. Vi var flest män.
Varför lämnade du Mejeriet?
– Jag är ingen förvaltartyp. Jag stannade tills jag kände att det bar.