”Klockan är slagen!”
Lars Lundberg blickar ut över samlingen nya följeslagare på Stortorget. De har samlats för att bli lotsade genom stadens mest spännande och anrika bakgårdar.
Snabbt sätter guiden fart norrut. Några får svårt att hänga med. Men väl framme vid första stoppet, Wickmanska gården, inser de att kämpandet var mödan värd.
– Det här var en av de allra bästa köpmansgårdarna i slutet på 1700-talet! utbrister deras ledsagare medan en boende nyfiket tittar ut genom dörren.
Detaljerad information varvas med fascinerande förklaringssägnen. Här fanns bland annat sju kammare, en vedbod, ett stall och en handelsbod, berättar Lars Lundberg med en glad ton i rösten.
Som guide måste du ha karisma och en slipad tunga, förklarar han.
– Man berättar en bra historia om man har rätt förutsättningar. Jag har varit pedagog i många år och vet vikten av att prata tydligt så att alla hör.
Gruppen raskar vidare. Efter att ha tagit sig in genom en port på Bredgatan stannar flera upp: ”Åh!”
– Det här är en fantastisk bakgård! Den är väl bevarad med kullersten och man har inte satt upp häckar och andra planteringar, säger guiden inför samlingens förtrollade blickar.
Precis som under barnåren passar han på att lekfullt ta ett körsbär från ett träd när turen går vidare och bjuder sina nyfunna vänner på ett skratt.
31-åriga Maria Wulff är en av dem.
– Det är intressant. Jag ska flytta hit från Malmö så nu får man ju lära sig om staden, säger hon.
– Det här ser man inte från gatan. Det är en annan miljö.
Efter många år som guide känner Lars Lundberg igen resonemanget.
– Man får se det som folk inte ser i allmänhet. Alla bär på en nyfikenhet, det här är något dolt. Det gäller att öppna porten och se vad som finns bakom. Sen är det ju mycket kulturhistoria i det här. Ibland gör jag djupdykningar och det tycker folk om, säger han.
Stöter du aldrig på motstånd när du traskar in på folks gårdar?
– I värsta fall blir man bortkörd. En av gårdarna som jag har varit på är förbjuden att gå till nu. När jag kom tillbaka en gång så var den plötsligt låst.
– Det finns en slutenhet i dag. Det råder inte samma öppenhet som förr.
Och det som ansågs vara en fin bakgård på 1700-talet var inte längre det under nästa århundrade. Synd, tycker Lars Lundberg som gärna hade sett att historian bevarades bättre i staden.
– Många har försökt bygga bort fattigdom. Då har man rensat bort allt i bakgården.