LUND. Samtliga tre sakfrågor finns med i ett upptrappat arbete mot bristande
kvinnotrygghet i Lund. Hit hör också bland annat pågående diskussioner om
ljussättning av stadens offentliga miljöer.
– Trygghetsvandringarna kan sätta igång nästa år och kopplas till
medborgarstämmorna i kommundelarna. Medborgarna får chansen att gå runt med
sakkunnigt folk och peka ut var man känner sig otrygg, säger Lennart Prytz,
(s).
Tanken med trygghetsvandringar kommer från Göteborg där två kvinnliga
arkitekter – Gerd Cruse-Sondén vid Centrala brottsförebyggande rådet och Eva
Holm vid stadsbyggnadskontoret – drog det framgångsrika projektet för fem år
sedan.
Konceptet, som rönt internationell uppmärksamhet, har sedan använts bland
annat i Rinkeby, Nacka och Jönköping. Grundtanken är att de som lever och
arbetar i ett område har störst kunskap om närmiljön.
– Det gäller framför allt kvinnorna. Och nu lyssnar politikerna. De har
insett att de har stor nytta av den här kunskapen, säger Gerd Cruse-Sondén
till Sydsvenskan.
I Göteborg har medborgarnas tankar under trygghetsvandringarna gjort att så
kallade ”primära gångstråk” – sträckorna mellan hemmet, dagis, bussen,
jobbet och mataffären – kunnat identifieras.
– De stråk där kvinnor måste röra sig, har gjorts i ordning först ur
trygghetssynpunkt. Gatubelysningen har förstärkts rejält, insyn och sikt har
gjorts bättre, säger Gerd Cruse-Sondén.
Under fem år med trygghetsvandringar har hon ständigt berörts av en sak:
– Hur kvinnor tar enorma risker för att undvika platser där de känner sig
otrygga. Hellre långa sträckor på en hårt trafikerad väg än fem meter i en
obehaglig gångtunnel. De väljer hellre att bli överkörda än våldtagna. Och
de är inte ens medvetna om det.
I Lund är gång-och cykeltunneln under den hårt trafikerade Dalbyvägen ett
bra exempel på detta, enligt genusgeografen Birgitta Andersson. Nu ska två
nya cykelleder skapas – i höjd med Gastelyckan respektive Råbyholms allé.
– De två cykelvägarna kan ersätta undergången vid Dalbykarusellen för den
som ska till Gastelyckan och till södra Linero. Till de norra delarna finns
redan Hardebergastråket som en möjlighet, säger Lennart Prytz.
Möjlighet för stadsbussarna att stanna mellan hållplatserna för att släppa
av passagerare på kvällstid är en fråga om förhandlingar med Skånetrafiken.
Ett visst utredningsarbete krävs också för att konkretisera behoven.
– Det är inte alldeles enkelt. Bestämmelserna är många och vi måste först
undersöka behovet. Det finns idag övervakningskameror på bussarna, vilket är
en trygghet i sig, säger Lennart Prytz.
För den som åker stor buss på kvällen kan ett trygghetsstopp innebära att
man slipper kliva av vid en öde ändhållplats för att sedan gå tre kvarter
”bakåt” för att komma hem. De små servicebussarna har redan ”vinkstopp”
mellan hållplatserna, men det handlar om bekvämlighet på dagtid – inte om
nattlig säkerhet.