Klockan är strax efter tio på förmiddagen och Agneta Persson och Karin Wendel
har fikapaus. Deras kollega Jenny Persson håller ställningarna i labbet.
– Den värsta morgonrusningen är precis över, det är då de flesta patienter
kommer hit, säger Agneta Persson.
Totalt är ungefär 7 500 Sandbybor inskrivna på vårdcentralen.
En av dem är tolvåriga Frida Engdahl som har varit förkyld och hängig ett tag.
– Hennes bror har haft körtelfeber så det var lika bra att komma hit och
kolla, säger hennes pappa Bo Karlsson.
Frida Engdahl ser lite blek ut men säger att hon inte är rädd för nålar. Karin
Wendel förbereder testet för körtelfeber medan Jenny Persson tar blodprov.
– Vi kan testa för ganska många olika saker här på plats men ibland får vi
skicka iväg proverna till sjukhuset, säger Jenny Persson.
Undersköterskorna sticker ungefär femtio patienter varje dag men trots deras
rutin händer det ibland att de sticker fel.
– Vissa är svårstuckna men det innebär inte automatiskt att de är snarstuckna,
även om vissa kan vara det, säger Agneta Persson.
En stor del av de tre undersköterskornas arbetsdagar går åt just till att ta
blodprov på patienterna. Men ingen av dem tycker att jobbet på något sätt är
enahanda.
– Nej, det är ett skiftande jobb med mycket kontakt med olika människor, säger
Karin Wendel och Agneta Persson fyller i:
– Sedan kommer det ibland in akuta skador. Utöver det så är vi IT-ansvariga
och miljöombud också.
Det är många patienter som återkommer och undersköterskornas
kontaktnät är stort.
De vet vilka de flesta i Södra Sandby är.
– Man pratar om väder och vind men även om allvarliga och personliga saker,
säger Agneta Persson.
Det är jobbigt när patienter försvinner.
– Det är tungt när någon går bort. De blir ju som gamla vänner.
Att läsa vidare till sjuksköterska, som är ett bristyrke, är inte
aktuellt för någon av de tre undersköterskorna.
– Man har väl funderat på det ibland men jag trivs såpass bra med mitt jobb
som det är nu, säger Jenny Persson.
De tre sköterskorna arbetar dagtid. Efter omkring fyrtio år i yrket tjänar
Agneta Persson och Karin Wendel omkring 24 000 kronor i månaden och Jenny
Persson några tusenlappar mindre.
– Det är såklart tråkigt att vi tjänar så dåligt men vid varje löneförhandling
säger de att de inte kan höja så mycket, då ska ju alla ha lika mycket och
det har de inte råd med, säger Agneta Persson.
Någon hierarki, att de som undersköterskor skulle ha lite att säga till om
gentemot läkarna och sjuksköterskorna, har de aldrig märkt av.
– Nej, man lyssnar på oss. Vi är en så liten enhet här på vårdcentralen och vi
är alla beroende av varandra. Sammanhållningen är väldigt stark, säger
Agneta Persson.
Hon avbryts av nästa patient, Kerstin Nilsson, som också ska ta
blodprov. Samma procedur upprepas och denna gång är det Karin Wendels tur
att sticka.