MALMÖ. Katrin Stjernfeldt-Jammeh är 34 år och ung i jämförelse med många andra
i stadshuset. Hon har stora förväntningar på sig. Många hoppas att hon med
nya tankar och idéer ska kunna förändra den lokala politiken.
Hur har det gått första veckan?
– Ja, det har väl gått ganska bra, det är ju inte det högsta tempot under
första veckan i juli. Det är ju rätt så skönt när man ska sätta in sig i en
stor verksamhet, så jag är nöjd.
Vad har du åstadkommit hittills?
– Det har varit mycket praktiskt att fixa första veckan, jag har börjat sätta
mig in i de saker som jag känner att jag behöver en uppdatering på.
Hur kändes det när du blev vald till kommunalråd?
– Ja det kändes jätteroligt att få det förtroendet, men det känns också som en
svår och tuff utmaning.
Vilka saker inom kommunen tycker du inte fungerar i dag och som du vill
ändra på?
– Det som gör mig arg är att vi faktiskt har väldigt många barn som inte har
det riktigt bra. Massor av barn i Malmö räknas som fattiga och många av dem
växer upp väldigt trångt och kan inte ens ta hem kompisar. Det kan låta som
småproblem, men det är det inte.
– Bor du väldigt trångt och med väldigt många så har du ju inget eget utrymme.
Alltså, det är ju ett symptom på någonting. Att barn inte har det bra. Vi
har mycket mer att göra där.
Vad ska du göra åt det?
– Till exempel så tror jag på den samverkan som finns mellan skolan,
socialtjänsten och polisen som faktiskt under ett par år har fått utvecklas
och blivit riktigt bra. Om man jobbar tillsammans blir det lättare att
ingripa tidigt.
– Jag kan tänka mig att man borde bli bättre att jobba ännu tidigare med
barnen, kanske redan på förskolan. Många vuxna som har kontakt med barn kan
känna att det här nog kan gå illa. Och med facit i hand 15 år senare så
säger de vuxna att ”nämen det hade vi på känn liksom”.
– Det är ett sådant otroligt svek från vuxenvärlden.
Och hur ska du rent praktiskt börja nysta i de problemen?
– Det finns en massa olika grejer som vi på kommunen kan jobba med. Det
handlar om insatser för barn som växer upp med psykiskt sjuka föräldrar,
missbrukarföräldrar, trångboddheten.
– Det är ju ett stort problem att det flyttar in fler folk till Malmö än vad
vi producerar nya bostäder. Det är ett stort glapp.
Men vad vill du göra åt problemen? Innan du fick jobbet, hade du inte en
massa idéer då, ”att om jag blir kommunalråd då ska jag minsann göra det
eller det”?
– Nej det hade jag inte, jag trodde aldrig att jag skulle bli kommunalråd och
hade ju aldrig tänkt att jag ska göra politisk karriär. Men mycket handlar
ju om att utvärdera verksamheterna så att de blir bättre.
Vad vill du göra åt trångboddheten då?
– Vi måste få fart på byggandet och det kan man göra på olika sätt, där får ju
jag vara med och försöka påverka på ett nationellt plan.
Vad tänker du om att det kommunala bostadsbolaget MKB bygger så dyra
lägenheter, det gynnar ju inte direkt de som du pratar om, de som bor trångt?
– Jag tror att allt byggande främjar flyttkedjorna. Att om någon flyttar in i
en ny lägenhet så blir en annan tom. Jag tycker att MKB ska ta och tar ett
stort socialt ansvar.
– Sen så tror jag att Malmö stad behöver förnyelsen. När Bo01 byggdes var
många kritiska, men se hur bra det har blivit i Västra hamnen.
Flera stadsdelar i Malmö har tidigare utsetts som de otryggaste
stadsdelarna i hela Sverige. Hur kan Malmö ha misslyckats så?
– Malmö har som andra städer en storstadsproblematik. Barnen växer upp under
tajta förhållanden. Jag tror att vi behöver insatser tidigare. Tidigare än
vad vi gör idag.
– Men det går inte att blunda för att otryggheten är stor.
Nu har ju kommunen försökt i så många år, och gjort insats efter insats för
att öka tryggheten. När är det dags att tänka om?
– Tänka om måste man göra hela tiden, men jag tror att vi är inne på rätt spår
– att samla alla resurser och samverka. Till exempel som när vi gjorde en
insats mot de allra yngsta rånarna.
– Då samverkade polisen och kommunen och det har ju fått effekt. Det tar ju
lång tid att ändra på saker och vi har ju faktiskt sett ett trendbrott när
det gäller tryggheten på den senaste tiden.
Vilka stadsdelar vill du satsa mer på som det ser ut nu?
– Jag tycker vi har system som fungerar ganska bra som det är – där vi
fördelar pengarna efter stadsdelarnas olika behov.
Men det låter inte som om du vill förändra särskilt mycket.
– Jag har mycket som jag vill förändra och jag tror att jag kommer göra
skillnad, annars hade jag inte tagit det här jobbet. Sen har jag bara jobbat
en vecka.
– Jag vill sätta mig in i hur det ser ut innan jag presenterar några konkreta
idéer.
Vilka andra frågor är viktiga för dig?
– Hemlösheten är ett stort problem. Kvinnofridsfrågorna är viktiga och där
känns det som vi har lyckats bra, men vi måste fortsätta att göra mer. Och
så äldreomsorgen förstås.
– Äldre i Malmö ska kunna känna sig trygga och nöjda. Där ser jag till exempel
att många äldre känner sig ensamma, och det är ett stort problem.
Hur vill du lösa det?
– Ensamhet gör att folk mår sämre. Man blir ju inte asocial för att man blir
gammal. Kommunen måste hjälpa till att få de äldre att komma ut och träffa
andra.
– Ett bra exempel är Havsuttern som är ett boende för äldre, där det finns
gemensamma utrymmen och ett café där andra kan komma och fika. Jag skulle
vilja att det byggdes flera boenden som Havsuttern.
– Sen är det viktigt att hemtjänsten hjälper till så att de äldre kan ta sig
till sådana verksamheter.