MALMÖ. Polismästare Ulf Sempert är klädd i enkel uniform – blå skjorta, blå
byxor. Fullt med guldgaloner på axlarna. Han uttrycker sig tydligt, viker
inte för avbrytande frågor, utan kvitterar snabbt. Slutför sedan sitt
resonemang.
Kroppsspråket är återhållet, fokuserat, men han understryker poängerna genom
att slå ut med händerna. Ansiktsmimiken är sparsam, återigen: fokuserad.
”Folklig”, ”kommunikativ”, ”lyssnar”, lyder omdömen från poliser han haft
under sig. Han var populär bland fotfolket under tiden som tillförordnad
länspolismästare i Halland.
Vilken makt har du?
– Jag har en väldigt stor makt, men ... alltså inom givna ramar kan jag
bestämma vem som ska göra vad och när. Men polisen är en statlig
organisation och man ju ett uppdrag, i sista hand från medborgarna.
– Mitt uppdrag är att sy ihop det här och ta ansvar för verksamheten. Följa
upp och se så att vi verkligen styr mot de mål som myndigheten,
polisstyrelsen, rikspolisstyrelsen och ytterst regeringen gett oss.
– Nu är jag ju inte inne och petar i detaljer. Jag ger ett ramuppdrag till
mina enhetschefer om vad som ska genomföras – både i kvantitet och i
kvalitet. Till exempel nu när rikspolisstyrelsen kommit fram till att 2,2
miljoner alkoholutandningsprov ger en viss effekt. Och x antal färre döda i
trafiken. Då ska det genomdrivas på lokal nivå.
Hur gör du?
– Jag ska vara olja i maskineriet, haha.
– Nä, men jag är polis från början och jag har varit i många delar av
organisationen, i yttre tjänst från 1976 till 1991, så jag kan nog ta till
mig hur man tänker i olika delar av den. Jag kommer ur verksamheten. Då tror
jag att jag kan ge delaktighet, att jag till exempel kan ge beröm på rätt
sätt. Men då måste jag vara där ute.
Ulf Sempert pekar på väggen ut mot korridoren. Han har ingen egen utgång, kan
inte titta ut på kollegorna. För att komma in i tjänsterummet måste man
passera sekreterarens rum.
– Så kan man inte ha det, jag måste se folk. Det är katastrof, här finns ingen
dörr ut och hon är karatetränad, säger han med hänvisning till sekreteraren
och ler brett.
Det är osäkert om han kommer att hinna låta bygga om och sätta in en egen dörr
innan huset ska tömmas för att byggas ut. Både polismästaren och intaget,
dit de gripna tas, ska flytta till Davidshallstorg i vinter.
Varför sökte du jobbet i Malmö?
– Jag såg det som en spännande utmaning att, efter att ha jobbat med frågor på
ett övergripande plan i Halland, få återkomma till Skåne.
Mer operativt arbete?
– Lite grand, men Poma (polisområde Malmö) är så pass stort och så pass
komplext att det inte går att bara fokusera på de operativa frågorna, vi
måste också ha en strategisk tanke. Polisområdet måste titta, inte bara på
vad som händer den här veckan eller nästa, utan ha ett perspektiv på tre
till fem år. Vad händer i polisområdet och hur påverkar det?
Hur menar du?
– Ta utbyggnaden i Hyllie. Det flyttar inledningsvis in 17 000 personer. Men
allmänt sett växer hela Malmö bara med 5 000 om året. Mellanskillnaden – 12
000 inflyttade – var ska de komma ifrån? Dränerar de andra områden? Innebär
det att vi får förslumning någonstans? Hur möter vi det?
– Och vi måste ”ta höjd för” hur vi ska hantera när Citytunneln tas i bruk och
alla de människor som rör sig där, och vad det drar med sig. Hur ska vi
arbeta? Med vilka metoder och vilken bemanning? Kommer det att påverka den
övriga stan?
Hur gör ni?
– Vår kriminalunderrättelsetjänst arbetar i dag tillsammans med kommunens
framtidsutvecklare för att identifiera vad vi kan göra för att mota en icke
önskvärd utveckling.
– Vi måste ha något slags verktyg för att förfoga över de resurser vi får –
polishögskolorna sprutar ju ut 1 600 nya poliser per år. De ska användas
rätt: rätt bemanning, rätt utrustning, rätt kompetens och utbildning.
Polisarbetet i dag är betydligt mer komplext än att bara bestämma var
personalen ska stå.
När Ulf Sempert tillträdde före sommaren beställde han en specialanalys av
brottsstatistiken i området. På frågan om vilka områden han ser som särskilt
viktiga att arbeta med reser han sig upp och plockar i en påfallande liten
pappershög på tjänsterummet.
– Jag gillar inte att sitta och plocka med en massa papper, säger han nästan
ursäktande för att förklara det rena skrivbordet.
– Det är ju inte där jag gör nytta. Jag ska ju vara ute och prata med folk.
Och jag älskar att snacka skit.
Sen rättar han sig:
– Om man får säga så, alltså. Äh, men det får man väl. Jag gillar att prata
med folk.
Rapporten han drar fram är en statistisk djupanalys av den brottsliga
fortsättningen på 2008. Den är hemlig och specificerar precis var och när
vissa typer av brott kan förväntas.
– Vi kommer alltid att tvingas prioritera, för det finns alltid större
önskemål om åtgärder från vår sida än vi kan producera. Rent objektivt sett
finns det saker vi borde göra, men som vi faktiskt inte hinner med.
– Om man nu tar det här bankrånet (rånet mot Swedbank i Arlöv i förra veckan)
som drar resurser under en tid, då är det annat som får stå tillbaka. Så är
det bara. Men ska man dela upp det så tittar vi framför allt på det som är
integritetskränkande. Som bostadsinbrott och personrån.
Ulf Sempert visar valda delar ur rapporten.
Uppdraget bakom den var att titta på hur brottsligheten varierar över
årstiderna.
– Vi har tittat på de geografiska områden som har mest problem. Sen har vi
gått in på olika brott, som bedrägerier, stöld av registreringskyltar – som
typiskt leder till andra brott – vapenhantering, bankrån, narkotikahandel.
– Genom att titta statistiskt på anmälningarna och ställa dem mot
underrättelseuppslag (tips och informatörer exempelvis), så gör vi en
tidslinje, där vi tittar på alla veckor framöver.
Ena veckan är källarinbrott i närpolisområde Centrum markerat, andra veckan
lägenhetsinbrott i Kroksbäck.
Med analyserna följer kartor med inritade röda cirklar. Mycket tydligt
definierade områden – ner till kvartersnivå.
Och mycket specifika angivelser för vad som kommer att hända och var.
Hur kan ni vara så säkra?
– Brottsligheten är väldigt konstant över åren. Kanske på olika nivåer olika
år, men kurvorna följer samma mönster över året. Det är nästan kusligt.
– Sen är det inte säkert att vi lyckas, men vi har en klarare bild. Alla ska
veta vad vi ska jobba mot och var vi ska göra det just den här veckan. Då
ska radiobilarna vara i området om de inte har några andra uppdrag,
narkotikaspan och brottsspan ska jobba där, ungdomsroteln med sina spanare.
Hundgruppen kommer att vara där.
– Och vi kopplar det till brottsaktiva individer – de som är ute just då. När
vi ser dem i området så går vi på dem – polisierar dem. Alltså berättar för
dem att vi är där, tar kontakt, och gör vad som är lagligt för tillfället
(polisen kan få särskilda befogenheter efter polischefsbeslut – det har
använts för att göra kontroller av alla unga som rör sig i vissa områden för
att få bukt med ungdomsrånen).
– Vi gör klart för dem att det är inte lönt just där just då.
Rapportens resultat har legat till grund för planeringen i några veckor.
Och Sempert ser resultat.
– De tre senaste veckorna har vi pressat ner bostadsinbrotten från den
förväntade kurvan. Nej, vi kan inte vakta alla bostäder. Men vi kan sätta in
resurser där vi förväntar bäst resultat.
I sommar har det accelererande gängkriget mellan två kriminella falanger tagit
alltmer av polisens resurser. Bombdåd och skottlossningar har avlöst
varandra, senast i den gångna veckan.
– Gängproblematiken är svårare för oss att hantera. Det är en sluten värld,
man rör sig verkligen i det fördolda. Det är inte alls lika förutsägbar
brottslighet.
Varför?
– Det är personliga känslor som styr. Ytterst slåss man väl om olika
territorier, men sen går det över i personliga vendettor.
– Men vi har samlats mot det här. Vi markerar att det är helt oacceptabelt,
det som händer. Ytterst handlar det om att Malmö ska vara en trygg stad för
medborgarna. Och hittills är det mer tur än något annat att inga oskyldiga
drabbats.
Senast i fredags kväll och natt var Ulf Sempert själv ute och åkte patrullbil
med sina underlydande. Enkelt talat för att förstå vad som görs, vilka
riskområdena är och också för att markera stöd.
Mer underrättelsestyrt arbete, tydligare planering, är huvudriktningen för
Malmöpolisen.
Det framstår som en svår pedagogisk uppgift att förklara att här inne
sitter en massa poliser och gör analyser vid skrivbordet, är det så?
– Jo, det är alldeles riktigt. Men utbyggnaden av underrättelseverksamheten
har gett resultat i inflödet. Vi har misshandelsfallen som minskat,
bostadsinbrotten är nertryckta och personrånen också.
– Nu ska vi bara ge tillbaka feedback till våra medarbetare – tack vare att ni
har gjort detta, ni har polisierat, ni har gripit, ni har tagit rätt
individer, har det fått de här goda konsekvenserna. Så långt har vi inte
nått ännu.
– Men alla ska så småningom se att det här med att rikta resurserna åt rätt
håll, det är framgångsrikt.
– Jag har själv kört radiobil i massor med år och inte vetat vart jag ska
köra. Det var kollegan och jag i bilen som hade egna uppfattningar om vad
man borde göra och vem man borde aktivera sig emot.
– Det måste vara fasen så mycket roligare för de enskilda konstaplarna också
att man åker ut och man har ett mål och så ser man att man når det.
Fotnot: Polisområde Malmö omfattar Malmö och Burlöv kommun.