"Hittills är det mer tur än något annat att inga oskyldiga drabbats"

MALMÖ. Polismästare Ulf Sempert är klädd i enkel uniform – blå skjorta, blå byxor. Fullt med guldgaloner på axlarna. Han uttrycker sig tydligt, viker inte för avbrytande frågor, utan kvitterar snabbt. Slutför sedan sitt resonemang.

Kroppsspråket är återhållet, fokuserat, men han understryker poängerna genom att slå ut med händerna. Ansiktsmimiken är sparsam, återigen: fokuserad.

”Folklig”, ”kommunikativ”, ”lyssnar”, lyder omdömen från poliser han haft under sig. Han var populär bland fotfolket under tiden som tillförordnad länspolismästare i Halland.

Vilken makt har du?

– Jag har en väldigt stor makt, men ... alltså inom givna ramar kan jag bestämma vem som ska göra vad och när. Men polisen är en statlig organisation och man ju ett uppdrag, i sista hand från medborgarna.

– Mitt uppdrag är att sy ihop det här och ta ansvar för verksamheten. Följa upp och se så att vi verkligen styr mot de mål som myndigheten, polisstyrelsen, rikspolisstyrelsen och ytterst regeringen gett oss.

– Nu är jag ju inte inne och petar i detaljer. Jag ger ett ramuppdrag till mina enhetschefer om vad som ska genomföras – både i kvantitet och i kvalitet. Till exempel nu när rikspolisstyrelsen kommit fram till att 2,2 miljoner alkoholutandningsprov ger en viss effekt. Och x antal färre döda i trafiken. Då ska det genomdrivas på lokal nivå.

Hur gör du?

– Jag ska vara olja i maskineriet, haha.

– Nä, men jag är polis från början och jag har varit i många delar av organisationen, i yttre tjänst från 1976 till 1991, så jag kan nog ta till mig hur man tänker i olika delar av den. Jag kommer ur verksamheten. Då tror jag att jag kan ge delaktighet, att jag till exempel kan ge beröm på rätt sätt. Men då måste jag vara där ute.

Ulf Sempert pekar på väggen ut mot korridoren. Han har ingen egen utgång, kan inte titta ut på kollegorna. För att komma in i tjänsterummet måste man passera sekreterarens rum.

– Så kan man inte ha det, jag måste se folk. Det är katastrof, här finns ingen dörr ut och hon är karatetränad, säger han med hänvisning till sekreteraren och ler brett.

Det är osäkert om han kommer att hinna låta bygga om och sätta in en egen dörr innan huset ska tömmas för att byggas ut. Både polismästaren och intaget, dit de gripna tas, ska flytta till Davidshallstorg i vinter.

Varför sökte du jobbet i Malmö?

– Jag såg det som en spännande utmaning att, efter att ha jobbat med frågor på ett övergripande plan i Halland, få återkomma till Skåne.

Mer operativt arbete?

– Lite grand, men Poma (polisområde Malmö) är så pass stort och så pass komplext att det inte går att bara fokusera på de operativa frågorna, vi måste också ha en strategisk tanke. Polisområdet måste titta, inte bara på vad som händer den här veckan eller nästa, utan ha ett perspektiv på tre till fem år. Vad händer i polisområdet och hur påverkar det?

Hur menar du?

– Ta utbyggnaden i Hyllie. Det flyttar inledningsvis in 17 000 personer. Men allmänt sett växer hela Malmö bara med 5 000 om året. Mellanskillnaden – 12 000 inflyttade – var ska de komma ifrån? Dränerar de andra områden? Innebär det att vi får förslumning någonstans? Hur möter vi det?

– Och vi måste ”ta höjd för” hur vi ska hantera när Citytunneln tas i bruk och alla de människor som rör sig där, och vad det drar med sig. Hur ska vi arbeta? Med vilka metoder och vilken bemanning? Kommer det att påverka den övriga stan?

Hur gör ni?

– Vår kriminalunderrättelsetjänst arbetar i dag tillsammans med kommunens framtidsutvecklare för att identifiera vad vi kan göra för att mota en icke önskvärd utveckling.

– Vi måste ha något slags verktyg för att förfoga över de resurser vi får – polishögskolorna sprutar ju ut 1 600 nya poliser per år. De ska användas rätt: rätt bemanning, rätt utrustning, rätt kompetens och utbildning. Polisarbetet i dag är betydligt mer komplext än att bara bestämma var personalen ska stå.

När Ulf Sempert tillträdde före sommaren beställde han en specialanalys av brottsstatistiken i området. På frågan om vilka områden han ser som särskilt viktiga att arbeta med reser han sig upp och plockar i en påfallande liten pappershög på tjänsterummet.

– Jag gillar inte att sitta och plocka med en massa papper, säger han nästan ursäktande för att förklara det rena skrivbordet.

– Det är ju inte där jag gör nytta. Jag ska ju vara ute och prata med folk. Och jag älskar att snacka skit.

Sen rättar han sig:

– Om man får säga så, alltså. Äh, men det får man väl. Jag gillar att prata med folk.

Rapporten han drar fram är en statistisk djupanalys av den brottsliga fortsättningen på 2008. Den är hemlig och specificerar precis var och när vissa typer av brott kan förväntas.

– Vi kommer alltid att tvingas prioritera, för det finns alltid större önskemål om åtgärder från vår sida än vi kan producera. Rent objektivt sett finns det saker vi borde göra, men som vi faktiskt inte hinner med.

– Om man nu tar det här bankrånet (rånet mot Swedbank i Arlöv i förra veckan) som drar resurser under en tid, då är det annat som får stå tillbaka. Så är det bara. Men ska man dela upp det så tittar vi framför allt på det som är integritetskränkande. Som bostadsinbrott och personrån.

Ulf Sempert visar valda delar ur rapporten.

Uppdraget bakom den var att titta på hur brottsligheten varierar över årstiderna.

– Vi har tittat på de geografiska områden som har mest problem. Sen har vi gått in på olika brott, som bedrägerier, stöld av registreringskyltar – som typiskt leder till andra brott – vapenhantering, bankrån, narkotikahandel.

– Genom att titta statistiskt på anmälningarna och ställa dem mot underrättelseuppslag (tips och informatörer exempelvis), så gör vi en tidslinje, där vi tittar på alla veckor framöver.

Ena veckan är källarinbrott i närpolisområde Centrum markerat, andra veckan lägenhetsinbrott i Kroksbäck.

Med analyserna följer kartor med inritade röda cirklar. Mycket tydligt definierade områden – ner till kvartersnivå.

Och mycket specifika angivelser för vad som kommer att hända och var.

Hur kan ni vara så säkra?

– Brottsligheten är väldigt konstant över åren. Kanske på olika nivåer olika år, men kurvorna följer samma mönster över året. Det är nästan kusligt.

– Sen är det inte säkert att vi lyckas, men vi har en klarare bild. Alla ska veta vad vi ska jobba mot och var vi ska göra det just den här veckan. Då ska radiobilarna vara i området om de inte har några andra uppdrag, narkotikaspan och brottsspan ska jobba där, ungdomsroteln med sina spanare. Hundgruppen kommer att vara där.

– Och vi kopplar det till brottsaktiva individer – de som är ute just då. När vi ser dem i området så går vi på dem – polisierar dem. Alltså berättar för dem att vi är där, tar kontakt, och gör vad som är lagligt för tillfället (polisen kan få särskilda befogenheter efter polischefsbeslut – det har använts för att göra kontroller av alla unga som rör sig i vissa områden för att få bukt med ungdomsrånen).

– Vi gör klart för dem att det är inte lönt just där just då.

Rapportens resultat har legat till grund för planeringen i några veckor.

Och Sempert ser resultat.

– De tre senaste veckorna har vi pressat ner bostadsinbrotten från den förväntade kurvan. Nej, vi kan inte vakta alla bostäder. Men vi kan sätta in resurser där vi förväntar bäst resultat.

I sommar har det accelererande gängkriget mellan två kriminella falanger tagit alltmer av polisens resurser. Bombdåd och skottlossningar har avlöst varandra, senast i den gångna veckan.

– Gängproblematiken är svårare för oss att hantera. Det är en sluten värld, man rör sig verkligen i det fördolda. Det är inte alls lika förutsägbar brottslighet.

Varför?

– Det är personliga känslor som styr. Ytterst slåss man väl om olika territorier, men sen går det över i personliga vendettor.

– Men vi har samlats mot det här. Vi markerar att det är helt oacceptabelt, det som händer. Ytterst handlar det om att Malmö ska vara en trygg stad för medborgarna. Och hittills är det mer tur än något annat att inga oskyldiga drabbats.

Senast i fredags kväll och natt var Ulf Sempert själv ute och åkte patrullbil med sina underlydande. Enkelt talat för att förstå vad som görs, vilka riskområdena är och också för att markera stöd.

Mer underrättelsestyrt arbete, tydligare planering, är huvudriktningen för Malmöpolisen.

Det framstår som en svår pedagogisk uppgift att förklara att här inne sitter en massa poliser och gör analyser vid skrivbordet, är det så?

– Jo, det är alldeles riktigt. Men utbyggnaden av underrättelseverksamheten har gett resultat i inflödet. Vi har misshandelsfallen som minskat, bostadsinbrotten är nertryckta och personrånen också.

– Nu ska vi bara ge tillbaka feedback till våra medarbetare – tack vare att ni har gjort detta, ni har polisierat, ni har gripit, ni har tagit rätt individer, har det fått de här goda konsekvenserna. Så långt har vi inte nått ännu.

– Men alla ska så småningom se att det här med att rikta resurserna åt rätt håll, det är framgångsrikt.

– Jag har själv kört radiobil i massor med år och inte vetat vart jag ska köra. Det var kollegan och jag i bilen som hade egna uppfattningar om vad man borde göra och vem man borde aktivera sig emot.

– Det måste vara fasen så mycket roligare för de enskilda konstaplarna också att man åker ut och man har ett mål och så ser man att man når det.

Fotnot: Polisområde Malmö omfattar Malmö och Burlöv kommun.