RIBERSBORG. När Gun-Britt Herrlin var på ”Kallis” och badade förra onsdagen
funderade hon över hur det egentligen var ställt med pålverket under
badhuset.
– Jag tänkte på Venedig, för det håller ju också på att sjunka.
Men orolig blev hon inte. Hon säger att hon tog för givet att sådana här
ställen underhölls.
– Det ser ju fint ut. Det är ju nymålat och så och då tänker man att de går
till grunden med saker. Men det är bara ytan som renoverats. Jag trodde ju
att de var jätterädda om detta, säger hon.
Gun-Britt Herrlin står utanför bastun i en vit handduk. Hon har precis
doppat sig i vattnet och det är strax under fem grader i luften. Men några
knottror på huden har hon inte. I femtioårspresent fick Gun-Britt Herrlin
ett tio-kort, idag är hon 57 och försöker åka till Kallbadhuset en gång i
veckan. I alla fall på vintern.
– När det är kallt och ruggigt känns det bäst, säger hon.
Redan som liten brukade hon bada där och hon säger att vid varmare väder kan
man se allt från 10-åringar till 95-åringar.
– Bredden är helt otrolig.
”Förfärligt”, säger hon om förfallet. Och hon säger att hon inte kan begripa
att kommunen inte värnat om Kallbadhuset, som ju också är en
turistattraktion.
Åsa Bäck och Anna McPherson brukar bada på ”Kallis” tillsammans två gånger i
månaden. Det har de gjort de senaste tre åren. De tycker om atmosfären –
”man kommer hit som man är”.
– Det är avslappnat, avskalat och naturligt här, säger Anna McPherson.
Att badhuset skulle vara förfallet har de inte tänkt närmare på.
– Man antar ju att det ses över. Speciellt sådana här ställen som är
allmänna, säger Åsa Bäck. Man förlitar sig på att det ska skötas men så är
det kanske inte.