ROSENGÅRD. Efter de senaste våldsamheterna är flera av grannarna på Herrgården
oroliga.
– Jag släpper inte ut mina barn på kvällen, säger Hayam Junis.
Fem containrar står framför det som förut var Islamiska kulturföreningens
källarmoské. Tältet som ockupanterna skulle övernatta i har hamnat lite på
sned. Bredvid brinner det fortfarande lite i resterna av nattens eld. Det är
helt stilla. Inte en demonstrant. Inte en polis.
Jakob Bilal bor ovanpå källarlokalen. Klättrar man upp på den första
containern, kan man enkelt häva sig upp på hans balkong.
– Någon måste hitta en lösning på det här. Det är så mycket bråk att jag inte
kan sova. Jag är rädd för att det ska börja brinna i mitt hus eller att
någon ska göra inbrott. Jag har ett litet barn också, säger Jakob Bilal.
Containrarna bakom honom är nedklottrade. ”Moskén är vår”, ”Snutslakt” och
”Rosengård support”.
– I natt kom det ungdomar från alla ställen i Malmö. Jag är irriterad på deras
metoder. De som kan åka hem igen skiter i hur här ser ut. Vi bor kvar, säger
han.
Sara Razzaq och Razaq Zanad bor tvärs över gröningen. De är rädda för att
barnen i området ska påverkas negativt när de ser allt bråk.
– Vi är inte inblandade, vi har aldrig gått i den moskén och jag känner inte
igen människorna som är där nu. Men vi påverkas ändå. Andras syn på oss
förändras, säger Sara Razzaq.
Hon berättar att kackerlackorna har kommit tillbaka i deras hus och att det är
så kallt i lägenheten att de har fått köpa egna element.
– Man känner sig inte uppskattad här. Kanske är protesterna ett sätt för folk
att visa att de finns, säger Sara Razzaq.
Personerna vi möter på Herrgården tycker helt olika. Vissa är arga på
politikerna och polisen. Andra tycker att de som protesterar ger Rosengård
dåligt rykte. Alla fördömer våldet som uppstod under natten till igår.
Hayam Junis håller sina barn inomhus på kvällen. Hon vill inte att de ska bli
inblandade i något bråk.
– Jag tycker inte att de vuxna ska låta sina barn vara där. Jag tror att vissa
föräldrar säger till barnen att bråka med polisen, för polisen tar inte
barnen. Hade föräldrarna protesterat så hade polisen tagit dem, säger hon.
Flera av hennes grannar är upprörda.
– Alla jag har pratat med säger samma sak. Vi är oroliga över att folk kommer
hata Rosengård när de ser vad som händer. Det blir problem för alla
muslimer. Jag tycker att de kan gå till en annan moské istället för att
kasta sten på polisen, säger Hayam Junis.
Det är få personer ute. Flera journalister går omkring och pratar med de
grannar som syns. En grupp barn i tioårsåldern springer runt till
journalisterna och pratar i mun på varandra.
Det är svårt att veta vad som är sant och vad som är historier som har förts
vidare och förstärkts. När vi försöker prata med en av de lite äldre
ungdomarna skickas vi vidare till talespersonen Basem Mahmoud. Han är
upprörd över att alla journalister vill prata om nattens våldsamheter och
tycker att sakfrågan har hamnat i skymundan.
Majra Munir, Ajse Redzeporska och Hoda Fakhro går förbi containrarna och läser
högt.
– Snutslakt. Det är inte bra att skriva så. Det är inte respekt. Det är fel
att de har tagit lokalen ifrån de som behöver den, men det löser inget att
kasta sten. Då kommer de säkert bara vilja stänga ner mer.