Lindängen, tisdag 3 april, klockan 17.25, strax efter polisens och Fosie
stadsdels information till oroliga Lindängenbor. Bland dem Daniella Brage,
Andrej Nikolic och Marie Brage.
– Jag vill inte bo här längre, säger Daniella Brage till sin mamma Marie Brage
som bott i Lindängen sedan 1974.
– Förr kunde vi gå ut på kvällarna, det gör vi inte längre, säger Marie Brage.
Andrej Nikolic anser att myndigheterna måste göra mer:
– Polisen vet mycket väl vilka ungdomar som är de värsta. Då borde man också
göra mera.
Tony Bengtsson, Lindängen.
– Jag ser dagligen killar som helt öppet handlar med droger här i Lindängen.
Polisen vet om det, stadsdelens chefer vet om det och fältarbetarna vet om
det. Men ingenting händer. Alla pratar om det, men de gör ingenting.
Områdets nya fastighetsägare, Wilhelm, gör heller inget. Jo, de har bytt
logga, men förfallet fortsätter.
Ola Frithiof, Limhamn.
– Flera av de här morden känns som rena avrättningar, men det finns så mycket
vapen ute så de kan lätt bli så här om någon kommer ihop sig. Så man tänker
att de ju kan träffa fel människor. Bara fem minuter innan mordet i Sibbarp
passerade min dotter platsen, vilket fick en att tänka en del. Men sånt
klingar av efter ett tag.
Per Bonde, Limhamn.
– Det är oroande att det händer överallt i Malmö, även här i Sibbarp, men rent
allmänt känner jag mig inte otrygg. Det tycks vara bestämda offer, någon
sorts interna uppgörelser. Men polisen verkar ha väldigt litet på fötter,
som om man inte har de rätta kontakterna och kunskaperna.
Lisa Thunberg, Lerum.
– Ett mord till? Att man sköt en kille på nyårsnatten vet jag, men inte ett
till. Det händer helt klart mer i Malmö än på andra ställen. I Göteborg
händer det också mycket som är gängrelaterat, men det är inte alls på samma
sätt som i Malmö.