— Jag nekade plats till en kvinna senast idag, säger Katarina Silfver, boendesamordnare.
Kvinnan var hotad av sin man och i akut behov av ett skyddat boende. Men verksamhetens sex boendeplatser var alla upptagna.
Hon var den sjuttonde kvinnan bara den här månaden som kvinnojouren tvingats neka hjälp.
— Det känns ju inte bra. Men vad ska vi göra? Vi kan ju inte ta emot alla som söker hjälp, säger verksamhetschefen Fariba Shojaei.
Oftast är det socialen som ringer och ber om hjälp att hitta boendeplatser. När det inte finns plats hos Atim så söker de vidare på andra kvinnojourer och boenden.
— Så det är inte så att vi lämnar kvinnorna hängande och dinglande, säger Katarina Silfver.
Inne på kvinnojouren Atim går telefonerna varma. Just nu arbetar här sex personer som tar emot samtal och besök av kvinnor som på olika sätt behöver hjälp efter att de hotats eller misshandlats av sina män.
— Det är dubbelt så många som ringer nu än innan sommaren, säger Fariba Shojaei.
— Jag tror att det beror på två saker. Dels så har många andra jourer stängt eller så har de dragit ner på sin bemanning. Sen tror jag också att kvinnorna nu under semestern har tid att ta kontakt med oss, säger Katarina Silfver.
Förutom alla kvinnor som de redan har kontakt med ringer det varje dag in ungefär tre nya kvinnor som ber om hjälp.
— Juli har varit tufft. Det var lugnare i juni, säger Fariba Shojaei.
Men det ökade trycket har inte bara skett under sommaren. 2010 nekade kvinnojouren 26 kvinnor hjälp med skyddat boende. Under 2011 nekades 58.
— Vi har därför kommit överens om att utöka antalet platser med ytterligare tre. Vi kommer också att anställa en till person ganska snart, säger Fariba Shojaei.
Hon och boendesamordnaren Katarina Silfver visar runt i lokalerna. Här finns rum för stödsamtal, en mottagning och även ett lekrum för barn. Det är svårt att inte undgå att prata om händelsen i måndags då en 52-årig kvinna mördades i en lägenhet. Hennes ex-sambo är anhållen i sin frånvaro.
— Det är djupt tragiskt. Vi måste alla arbeta för att bli bättre. Vi måste göra bättre riskbedömningar, samverka bättre mellan myndigheter och organisationer. Bli bättre i bemötande och polisen måste också bli bättre på att tidigt lyssna på kvinnorna, säger Katarina Silfver.