”Jag gick med några kompisar till Söderkulla. Det var bråk, men jag höll mig
en bit bort. Polisen kom, men de som hade bråkat stack och polisen tog mig
och några till. De ville ha våra uppgifter och ställde upp oss mot en vägg
med hundar bakom som skällde jättemycket. Det var ramadan och jag hade
fastat hela dagen, så jag var lättirriterad. Jag bad polisen få tyst på
hunden. Polisen bakom mig bara skrattade och sa ’Det verkar som att den
gillar blattekött’. Jag blev arg och började visa attityd, kaxade lite.
Polisen sa ’Du ska vara tyst’.
De släppte oss efter kanske 40 minuter. Vi hade ju inte gjort nåt. Jag tittade
på polisen innan jag skulle gå och sa ’Jag vill bara att ni ska veta att jag
tycker ni har gjort ett dåligt jobb’. Han som var chef började snacka med
mig. Polisen med hunden ställde sig bakom mig och plötsligt känner jag bara
hur hunden biter mig där bak. Jag bara ’Släpp, släpp’. Hon bara skrattade.
Jag och mamma gick och anmälde det. Två veckor senare fick vi en lapp hem
att det var nerlagt.
Jag träffar på polisen ofta. De brukar stanna, fråga vad man ska göra och
snacka lite. Jag har hört en del rasistiska saker, men det finns vissa som
är riktigt sjysta. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit kollad, mer
än 20 gånger och jag finns inte ens i registret. Man får spel till slut, men
vad kan man göra? Min mamma kan inte göra så mycket heller, hon kan inte
lagen här så bra. Det är svårt att veta vad polisen inte får göra.”
Adem
(heter egentligen något annat)