Med rullstol från Casablanca till Malmö

MALMÖ. Många har tyckt att de varit galna. Ännu fler har jublat, applåderat, tutat och skrivit uppmuntrande kommentarer på deras blogg.

I går firades den kände Paralympics-medaljören Lars Löfström och den före detta idrottsläraren vid Malmö latinskola, Mats Melin, i Folkets park i Malmö.

Deras mål är att visa att det till synes omöjliga är möjligt och att sätta fokus på hur det ser ut med tillgängligheten för rullstolsburna i Europa.

Båda har tagit ledigt från jobbet för att genomföra resan de beslutade sig för att göra när de drack te tillsammans i Marrakech för nio år sedan.

– Den kostar mig mellan 300 000 och 350 000 kronor, berättar Lars Löfström, som i dag är idrottslärare och biträdande rektor vid en friskola i Stockholm.

Det är drygt tio år sedan Mats Melin senast arbetade på Latinskolan i Malmö. Nu är han valrådgivare och val­observatör utomlands och mer borta än hemma i lägenheten på Östra Promenaden.

De båda träffades under sin utbildning för tre decennier sedan. Lars Löfström har gjort rullstolen till en vän sedan han var med om en trafikolycka i femårsåldern. Tillsammans firade de hans 25 år i rullstol genom att åka Transsibiriska järnvägen och klättra på Kinesiska muren.

I år firar de 50-årsjubileet med 6 000 kilometer på hjul Marocko–Stockholm. De startade 5 mars och fortsätter vidare norrut efter några dagars paus i Malmö.

På vägen har de sovit hos nya och gamla vänner, på hotell, i okändas vardagsrum och fuktiga källare. De har haft planerade ambassadbesök och upplevt spontana möten där människor gråtit glädjetårar.

– Europa är inte alls så tillgängligt som vi hade hoppats, säger de.

Spanska polisen, Guar­dia civil, uttryckte inte bara glädje över att hitta en rullstol och en MFF-blå damcykel rullande på motorvägen – den enda framkomliga väg som resenärerna lyckades hitta. Det slutade med blåljuseskort till hotellet.

Tio kilometer i timmen är Lars Löfströms snitthastighet. Ibland går det långsammare. I Tyskland tog 350 meter på en sandig stig närmare 40 minuter att tillryggalägga.

Men i nerförsbackarna är det drag. 43,8 kilometer i timmen är maxhastigheten. Krockar framhjulen med en liten sten kan det sluta med en flygtur. I Frankrike lyfte han men landade ”på alla fyra”.

– Jag är skitskraj, säger Lars Löfström, som har säkerhetsbälte och spanar framåt med radarblick.

Mats Melin kommer upp i 65 på cykeln:

– Det är lugnt, jag njuter. Den vobblar lite vid 40 men är stabil vid 50, säger han.

Jurabergen var en utmaning. De tog sig upp till 1 326 meters höjd. 10 kilometer tog sju timmar.

Belöningen är gnistan de sett tändas i ögonen på människor de mött.

– Man kan göra mer än vad man tror, säger Lars Löfström.