Skoterfrälsta i samma garage

MALMÖ. Bjarte Austevoll har åtta och en halv skoter.

Hur många kan man ha?

– Oändligt många. Problemet är att när man börjar köpa blir de bara fler och fler, säger Carl Welin, som har fyra, just nu.

Anders Carlunds Vespa ser vid en första anblick ut som en hög med skrot.

– Det blir inget åka med den i år, det kan jag lova dig, säger han.

Fjorton skoterentusiaster hyr det centralt belägna garaget i Malmö sedan drygt två månader. Här går det att meka och tvätta fordon. Det finns toaletter och dusch, soffhörna, kylskåp och kaffekokare.

Flera av dem flyttade hit från ett mindre – och rörigare – garage i Malmös utkant. Många är medlemmar i Lambretta Club Malmö, Svenska Scooterklubbens största lokalförening.

Göte Sernbo är lycklig. Han har äntligen fått igång Vespan han köpte som nittonåring 1964. Den är äggskalsfärgad och har stått avställd i fyrtio år.

– Jag känner mig som ung på nytt, säger han.

Att ersätta gamla delar och finjustera funktionen kan ha sina komplikationer. Carl Welin bytte frambroms för att göra sitt fordon bättre. Till det sa bilbesiktningen nej. Han fick också synpunkter på att motorn trimmats så att Lambrettan från 1960 gick alldeles för fort:

– I medvind med hemlängtan kan den väl komma upp i 120–130.

Bea Lachut är lika gammal som sin Vespa från 1972. Hon är född i Stettin i Polen, vespan i Pontedera i Italien. Hon är andra ägaren och fick köpa den av en 84-årig man.

– Han ville sälja till någon som älskade skotrar. Jag blev jättekär i den här och fick ett bra pris. Inga delar är utbytta, säger hon.

Hur är det att köra?

– Underbart. Den funkar så himla bra. Sen är det kul med alla som vänder sig om och blir glada. Speciellt äldre vinkar.

Bea Lachut är en av två kvinnor i garaget och skulle önska sig att fler kvinnor körde, som i Stockholm och Göteborg. På väggen har hon hängt ett collage med minnen från skoterträffar i bland annat Tyskland, England, Holland och Danmark.

Fyraåriga Tuva Persson Hauschildt tittar in med mamma och lillasyster för att hälsa på pappa Magnus Persson. Föräldrarna träffades i skotervärlden och är medlemmar både i Copenhagen Scooter Club och Lambretta Club Malmö. Tuva får sitta på den mer diskreta av Magnus Perssons två Lambrettor. Den andra rödvita från 1966 är bara pappas.

Peter Gustafssons barn är inte så förtjusta i att åka i den flygplansliknande sidovagnen som hänger i taket. Han betecknar den själv som ”mer rolig än praktisk” och beskriver hur ekipaget slingrar sig fram när man ömsom gasar och bromsar.

– Det sämsta från två världar. Vespan har inte någon fantastisk väghållning, med sidovagn blir det ännu sämre, säger han utan att på något sätt låta nedslagen.

Skoterentusiasterna har stort tålamod med sina fordons ofullkomligheter. De konstaterar förvånat att de kör längre med dem än på betydligt bekvämare motorcyklar.

– Det känns som om det går snabbare än det gör, säger Magnus Ericsson.

Han äger en Ducati (mc), men har tillryggalagt större avstånd på favorit-Lambrettan han haft sedan han var sjutton.

”Scooterism” kan vara en livsstil. Många är intresserade av musikstilen Northern Soul och modskultur, därför finns ett fokus på skotrar från 60-talet. Flera låter intresset sträcka sig till att omfatta även klädstil.

En av dem som tilltalas av helheten är Henrik Gustafsson. Han arbetar som civilingenjör och säger så här:

– Det är en kul kontrast till att sitta vid skrivbordet, att meka och bli lite smutsig om fingrarna.