Tolerans på catwalk

Catwalken är regnblöt när Anders Carlsson, Institutets konstnärlige ledare, kliver upp och hälsar välkomna via en stor megafon. Över huvudet har han en vit huva.

– Vad ni nu kommer att få ser är hela kollektionen av 30 unika toleranshuvor.

Johanna Ghattas, 33 år står och tittar tillsammans med vännen Ingerborg Andersson.

– Jag tycker att det här är jättespännande. Om jag bara kunde skulle jag följa med till Brösarp, säger hon.

Showen på Möllevångstorget är en introduktion till det Tillsammansläger som Institutet är med och anordnar. Under två dygn, nästa helg, kommer deltagare att bo, arbeta och diskutera tolerans tillsammans.

Ett beige och grovt tält står placerat på torget. Konstnären Linnea Carlsson har designat det och grillar korv utanför öppningen.

– Det är sådana här tält lägerdeltagarna ska sova i. Det blir 15 stycken med fem sovplatser i varje och ett jättestort mattält där vår Michelin – kock från Paris kommer laga mat.

Temat för lägret är ju känsligt och svårt att hantera men själva lägret i sig ska vara hemskt enkelt. Det finns inget ironiskt i tanken om gemenskap. Jag vill bara skapa mysig lägerkänsla.

Medeltidsinspirerad musik drar igång, specialskriven av Institutets egen kompositör Andreas Catjar, och huvmodellerna intar catwalken med balettliknande rörelser. Black Love är en toleranshuva helt i lack och med blixtlåsöppning för ögonen som ”lyfter fram situationen för BDSM-grupper och andra minoriteter med udda preferenser”, läser Albin Balthasar, Institutets kommunikatör, med konferencierröst. Mr Tweed, som sitter ordentligt med hjälp av en svart fluga runt halsen, visar ålder som en social konstruktion och Tropical dreams låter ögonen titta ut genom två hyddfönster.

– Huvor är en oerhört stark symbol, just blandningen mellan Ku Klux Klan och mångfald. Den problematiserar toleranspolitiken och hur den fina tanken i praktiken blir rasistisk. Till exempel när man på teatern ska räkna hur många ickesvenskar man har i publiken och plötsligt tvingar in folk i kategorier, förklarar Anders Carlsson efteråt, när publiken minglar utanför korvgrillningstältet. Huvorna, som är till salu på Tradera, hänger på en lång tvättlina.

Johanna Ghattas, som gick upp som frivillig huvmodell, summerar känslan inifrån tyget:

– Man ser mycket mindre än vad man tror och jag var hela tiden rädd för att trilla över scenkanten. För mig blir det en bild av att alla på något sätt går runt med osynliga huvor på sig och jag undrar: vad skulle man se utan dem?