V och MP starka på Möllan

Trummorna från sommarens Möllevångskarneval har tystnat. Nu är det grönsakshandlarna och valstugorna som står för rytmen på torget.

På Möllan är det inte bara under valtider som det politiska tempot hålls uppe. Här har protestkulturen alltid varit stark. Lika mycket år 2010 med demonstrationer för Gazas befolkning som 1926 när en strejk hos AW Nilssons korg- och barnvagns­fabrik slutade med kravaller.

Då var området Socialdemokraternas och arbetarklassens hemmaplan. Nu är det vänstern och de gröna som dominerar det politiska spelet. Förra valet gick varannan röst på ”Möllevången Norra” till Vänster- eller Miljöpartiet.

En kort cykeltur från torgets valstugor via antingen Röda gatan eller Gröna gatan, som Kristianstadsgatan respektive Simrishamnsgatan döptes till under stadsdelsfestivalen, ligger Möllevångsgruppens lokal. Där sitter Marcelo Olivares efter ett nattpass på jobbet som sjuksköterska.

– Det finns en enorm sammanhållning här. Det finns en kampvilja, en anda och tradition här som arbetarna födde när de organiserade sig på 1910 och 1920-talen. Sveriges första Folkets park finns här på andra sidan gatan. Vi som bor här har ärvt kampviljan.

I närheten av torget sitter jobbsökande frisören Veronica Hillgrund och har precis ätit färdigt.

– Jag ska nog rösta på Moderaterna, men i hjärtat är jag vänsterpartist. Det är klart att jag är, jag bryr mig om mina medmänniskor. På Möllan märker man att många är vänster, de är öppna och det finns en gemenskap. Men jag funderar på att starta eget, då är det Moderaterna som gäller.

Carina Jerurud Petersson håller inte med.

– Bor man på Möllan tycker jag att det är fel att rösta på Moderaterna. Deras politik gynnar inte de svaga. Det är nästan en skam att de kallar sig arbetarparti. Jag känner inte att många på Möllan är vänster, däremot tillhör en stor del socialgrupp tre och är utsatta.

Förr var folk på Möllan minst lika utsatta. Trångboddheten var enorm. 1913 bodde uppåt hundra personer i varje hyreshus, nästan dubbelt så många som i snäppet finare arbetarområdet Rörsjöstaden.

Idag har Möllan en väldigt blandad befolkning. Här bor både hög- och lågutbildade, en ekonomiskt trygg medelklass samt många låginkomsttagare.

Områdets många ettor och tvåor samt kroglivet har lockat många studenter och kulturarbetare att flytta hit.

– Numera byter Möllevången befolkning väldigt ofta. Det är inte samma personer som röstar från det ena valet till det andra, säger Sten Svensson, ordförande i Möllevångens socialdemokratiska förening, där han står utanför föreningslokalen på Ystadsgatan.

Han har alltid bott i eller nära området och sett människor komma och gå. Han har tvingats uppleva hur Socialdemokraterna sedan 1980-talet förlorat sin stora politiska dominans. När Möllevången ännu var arbetarkvarter fick Socialdemokraterna över sextio procent av områdets röster.

– Miljöpartiet fanns inte ens, säger Sten Svensson.

I senaste valet fick S tjugofyra procent av rösterna. Sten Svensson finner tröst i att Möllevången är en rödgrön stadsdel.

– Det har funnits val som varit mycket infekterade och irriterade, där folk inte ens velat prata med oss socialdemokrater. Så är det inte nu, nu har vi blivit positivt bemötta även av folk som sympatiserar med V eller MP.

Enligt Marcelo Olivares har det skett ett generationsskifte i området. Bara åtta procent av invånarna är över 64 år. Kanske är det bland annat därför som Möllevången är pensionärspartiet SPI:s svagaste område i Malmö.

– Många gamla arbetare har gått i pension, men de är nog fortfarande socialdemokrater. En hel del har flyttat.

På gångavstånd från Möllevångsgruppens lokal via rondellen, även kallad bajsrondellen, ligger de autonomas kafé Glassfabriken som bland annat säljer veganfika och Zapatistkaffe från Chiapas i Mexiko.

Längs ena väggen står flera böcker, bland annat ”Arbetets historia” och ”Det stundande upproret”.

Mitt emot sitter en tjej och en kille och surfar med var sin bärbara dator. Stundtals fingrar tjejen på boken ”Mediekultur, mediesamhälle”.

– Det finns en hel del utställningar här, små galleri­kretsar, säger Antonia Lundblad som pluggar till bildlärare. Och atmosfären är speciell, man gör saker tillsammans även om man inte har mycket pengar.

– För mig står det mellan S och MP. Jag tror inte att det finns så många potentiella moderater här på Möllan.

Bredvid henne sitter Scott Andrew Selby. Han är författare och älskar Möllevången.

– Jag tänker rösta på Miljöpartiet i Malmö. Jag tycker att restaurangerna här måste få ha lägre hyror och att Kristianstadsgatan och Simrishamnsgatan borde göras om till gågator.

– Möllevången påminner om ett mindre Williamsburg, Brooklyn. Inte minst på grund av de små kvarteren, att det haft ett dåligt rykte, att många konstnärer bor här och att det blir hippare och dyrare att bo här.

Enligt Marcelo Olivares är många boende oroliga över Möllans utveckling. De senaste åren har ett stort antal hyreslägenheter omvandlats till bostadsrätter. I somras meddelade Möllevångsfestivalen att de lägger ner festen för att arbeta mot att Möllan förvandlas till ett område där bara medel- och höginkomsttagare kan bo.

– Många vill exploatera Möllan, säger Marcelo Olivares. Andra blir fa­scinerade över mångfalden som finns här och köper lägenheter. Men plötsligt sjunker deras toleransnivå. De vill att det ska vara tyst och rent men här är det mycket festande och rörelse dag som natt, det hör till områdets livsstil och identitet.