Föräldrarna tar inte sitt ansvar. Det är ett ständigt återkommande påstående i debatten om unga kriminella. Ahmed håller med om att han som förälder har det övergripande ansvaret för sin son Mansouri, som nyligen dömdes till 60000 kronor i böter för bland annat rån, misshandel och övergrepp i rättssak. Men han menar att han delvis också motarbetas av det svenska samhället.
– Nu har man utsett en kontaktperson som han ska träffa. Som förälder hålls jag utanför och det tycker jag är fel. Jag har hört av andra att min son sagt att han bara kan flytta om han inte trivs med reglerna hemma, att socialen ordnar bostad till honom. Det finns många ungdomar med invandrarbakgrund som lever i den tron, säger Ahmed.
Hans övriga barn har aldrig varit i klammeri med rättvisan.
– Jag har alltid varit noga med regler och jag har inte låtit mina barn springa ute hur som helst. Men i Mansouris fall har det inte hjälpt. Jag tror att han har blivit väldigt påverkad av gänget, han vill visa sig stor och stark där, säger Ahmed.
Att sonen nu har fått en tingsrättsdom välkomnar han.
– Det är en skam för honom och det är bra att han skäms. Kanske lär han sig någonting av det.
Pappan hoppas att sonen nu ska bättra sig. Han har också stort förtroende för den lärare som sedan ett par månader tillbaka fungerar som mentor för Mansouri och som ständigt informerar föräldrarna om allt som rör pojken.
– Så har det inte alltid varit. Som förälder har jag inte alltid varit välkommen i skolan. Jag tycker att man ska släppa in oss där, då skulle det bli mycket bättre disciplin. Och så skulle klasserna vara mindre, så att eleverna lär sig någonting, säger Ahmed.
Han är mycket bekymrad över sin sons framtid och har till och med funderat på att under en halvår skicka honom till släktingar i den kurdiska delen av Irak för att få styr på honom.
Ahmed arbetar som bagare och talar ganska bra svenska. Men han medger att sonen har ett språkligt övertag gentemot honom i kontakten med det svenska samhället, och att det gör att han själv ibland hamnar i ett sorts underläge.
– Jag har arbetat hårt för att lära mig svenska och klarar det mesta bra. Men det är mycket lättare för barn att lära sig och då kan de lättare lura sina föräldrar, säger Ahmed.
Mansouris icke straffmyndige kompis Ali, 14 år, deltog också i det rån- och misshandelsfall på Hantverkaregatan i våras som Sydsvenskans artikelserie bygger på. Han var den som slog offret Thomas, 15 år, med en livrem i huvudet så hårt att spännet gick av. Alis mamma Asma kämpar för att få honom på rätt köl.
– När polisen ringde första gången och sa att de hade tagit honom blev jag alldeles skakig i kroppen. Jag trodde inte det var sant, berättar hon.
Hennes man, Alis pappa, dog för tre år sedan. Men Asma är omgift och tycker att Alis styvpappa tar ett stort ansvar för honom.
– Han har sprungit efter honom vid Triangeln där han höll till med ett gäng. Problemet är att Ali har lurat oss. Han var en fin pojke fram till han blev 13 år och kom med i gänget. Därför trodde vi på hans förklaringar i början när han var med nya kamrater, men det gör vi inte längre, säger Asma.
Hon har infört utegångsförbud för sin son flera gånger och när Sydsvenskan träffar henne och Ali märks det att han har stor respekt för sin mamma.
Talar flytande svenska
Asma kom från Somalia redan 1989 och talar flytande svenska. Det tror hon själv har varit väldigt viktigt i kontakterna med myndigheterna.
– Socialtjänsten har gjort ett mycket bra jobb med Ali, där man verkligen har involverat mig. Vi har varit på flera samtal och nu känns det att det går på rätt väg. Jag tänker inte låta mig luras igen, säger Asma.
Hon håller ändå med Mansouris pappa Ahmed att invandrarföräldrars engagemang ibland åsidosätts i Sverige.
– Visst finns det föräldrar som inte tar sitt ansvar. Men många som gör det blir ifrågasatta och barnen har stor frihet att bestämma här i Sverige. I skolan är disciplinen dålig och det gör att barnen inte visar respekt. Det är också ett stort problem, menar Asma.
Fotnot. Samtliga namn är fingerade.
När unga kriminella döms till vård inom socialtjänsten är grundregeln att
föräldrarna alltid ska involveras. Det sker enligt socialtjänstlagen, då
lämpliga åtgärder beslutas i samråd med den unge och dennes föräldrar. Om
situationen bedöms som allvarlig för den unge brottslingen och föräldrarna
vägrar att samarbeta kan socialtjänsten begära av länsrätten att pröva
tvångsvård enligt LVU, lagen om vård av unga.
Föräldrar övertar inte ansvaret för sina barns skadestånd i samband med
brott. Skadeståndslagen säger bland annat att den som är under 18 år ska
ersätta skadan ”i den mån det är skäligt med hänsyn till hans ålder och
utveckling”.
Har du synpunkter på ungdomskriminaliteten i Malmö? Vad har gått snett och
vad kan man göra för att lösa problemen? Ring och säg din mening eller
kommentera artikelserien. Jag sitter vid telefonen mellan klockan 13 och 15
på nummer 040-28 24 22. Det går också bra att skicka e-post:
mikael.bergstrand@sydsvenskan.se.
I morgon publicerar vi ett urval av läsarnas reaktioner. Alla är välkomna
med sina synpunkter, inte minst unga människor. Kanske kan era lärare låta
er ägna en del av förmiddagens lektioner åt att prata om frågan, så att ni
kan ringa eller eposta till mig efter lunch.
% är glada
% är likgiltiga