MALMÖ. Dagens hundar ska inte bara dansa, vara klädda i hemstickade tröjor och få pälsen fönad. Nu ska de även ”rallylyda”. Rallylydnad, en kombination av agility och lydnad, är det senaste tillskottet inom svensk hundsport.
Under gårdagens internationella hundutställning på Malmömässan var första gången som rallylydnad visades upp i Sverige. Det är så nytt att inte ens Hans Rosenberg, informationsansvarig på Svenska kennelklubben, känner till det.
– Jag har aldrig hört talas om det, men det låter kul, säger han när Sydsvenskan ringer upp.
Till skillnad från vanlig lydnad använder man sig här av inslag från agilityn. Tillsammans med sin hund ska man ta sig runt en bana med mellan femton och tjugo skyltar. På varje skylt står det vad man ska göra, exempelvis att hunden ska ligga still medan du går ett varv runt hunden eller att ni båda ska snurra ett helt varv åt höger.
En domare bevakar hela tiden hur man lyckas genomföra varje moment.
– Vanlig lydnad är ungefär som dressyr inom ridsporten. Det är stelt och formbundet. Det här är mer levande och man får lov att vara mer aktiv, säger Tommy Paremo, från Oxie Brukshundklubb, som har sett till att rallylydnad nu kommit till Sverige.
Både han och sin snart åttaåriga mudi Zvizz har tröttnat på vanlig lydnad.
Så en dag i höstas när Tommy Paremo upptäckte på internet att det fanns något som hette rallylydnad blev han genast intresserad. Han fick veta att en brukshundsklubb i Dambark sysslade med det och åkte därför dit för att lära sig mer.
Väl på hemmaplan igen startade Oxie Brukshundklubb en kurs i rallylydnad. Intresset har blivit så stort att det till och med är kö till kursen, enligt Eva Hansson, verksam vid klubben.
Den främsta fördelen hon ser med rallylydnad är att alla kan vara med, oavsett hundras, ålder eller nivå. Och det märktes tydligt bland de hundar som i går var med på uppvisningen. Där fanns allt från den lilla fyra och en halv månader gamla Nano, som är en dansk-svensk gårdshund, till den stabila tolvåriga golden retrievern Chip.
Nano, som är hemmahörande i Kalmar, hade lite svårt att lyssna på husse Henrik Ahlkvist när det var dags för uppvisning.
– Nano tycker det är lite läskigt med så mycket folk. Men det gick bättre när han fick syn på osten i slutet, säger han.

% är glada
% är likgiltiga