Fattiga lockas med jobb men luras att stjäla

MALMÖ. Polska medborgare luras till Sverige för att tvingas stjäla. Sydsvenskan kan i dag avslöja en ny form av människohandel, i Malmö styrd av en handfull familjer. I dagarna ställs en av organisatörerna inför rätta.

Malmö den 23 februari 2006. Den 33-årige polske medborgaren Pawel hänger sig i sin cell i polishuset på Davidshallstorg, anhållen efter att ha angivit sig själv för stölder. Han sökte skydd hos polisen från männen som tvingat honom till Sverige för att stjäla på Citygross, Rosengårds centrum. Han var skräckslagen.

– Vi kommer aldrig att få veta precis hur starkt hotet var nu när han är död. Men han var mycket rädd, säger Rafal Miland, polsk vicekonsul i Malmö.

Sydsvenskans granskning visar att det varit minst hundra fall det senaste året där polska medborgare lurats hit mot löften om jobb, men i stället tvingats stjäla i Malmös butiker. Ofta är de utslagna, småkriminella, ungdomar på rymmen eller kort och gott fattiga. De kommer från mindre städer och byar i Polens fattiga östra delar. Bara den senaste veckan fick Malmö tingsrätt in minst fem fall där gripna tjuvar vittnar om att de är offer för trafficking – människohandel för kriminella ändamål.

Ett mått på omfattningen är de många hitlurade som trots allt vägrar begå brott och i stället flyr från de kriminella organisatörerna.

– Under sommarmånaderna är det vanligast. Då har vi fyra-fem sådana fall varje vecka som söker hjälp hos oss, säger Rafal Miland.

– Det är chockade och upprivna människor som lurats hit med löften om jobb. I stället placeras de i en affär och får order att stjäla. Och de som självmant kommer till oss är sådana som har vägrat stjäla och i stället sprungit sin väg. Den yngsta var bara sjutton.

Misstänkta som först vägrat stjäla säger att de blivit misshandlade, brända med tändare, dödshotade, inlåsta, förnedrade, fråntagna sina pass och till och med sina kläder innan de gått med på att begå brott. Det är vanligt att de utrustas med väskor eller jackor med specialpreparerade stöldutrymmen.

De hitlurade tvingas i flera fall lämna sina pass och andra tillhörigheter till organisatörerna.

– En av de första vi hade förra sommaren sa att hon sprang ifrån sitt pass som låg i bilen hos männen som kört henne, säger Rafal Miland.

Det här är på ytan enkla brott för den svenska rättvisan: misstänkta grips på bar gärning, finns på övervakningsbilder, har stöldgodset på sig och erkänner.

Polisförhören är avklarade på någon timme. Rättegångarna på en halvtimme.

Offren är rädda. I polisförhören talar de om risken för att organisatörerna hämnas på dem eller deras familjer i hemlandet.

– Man är rädd för repressalier, säger en av Malmös rättstolkar till Sydsvenskan.

Den bilden bekräftas av flera andra tolkar som Sydsvenskan talat med.

En handfull familjer i Malmö förekommer upprepade gånger som utpekade organisatörer bakom människohandeln. Den 10 mars i år grep polisen en av dem, en man nyss fyllda 20, i hans hem på Södra Sofielund i Malmö. Rättegången mot honom börjar om några dagar.

Det är ovanligt att organisatörerna åker fast. I förhören berättar de lurade om lägenheter som de inte vet adressen till, om till exempel en blå Toyota som kört dem till målet för stölderna, om en uppdragsgivare endast känd med öknamn.

De gripna tjuvarna berättar att de tvingas begå tio till tjugo stölder per dag. Typiskt stjäl man för minst tusen kronor per gång, ibland så mycket som fem tusen kronor – hygienartiklar, datorspel, kläder. Alltså minst tio tusen kronor om dagen i stulet värde, omkring hälften hos en hälare. Det vill säga minst 25 000 kronor intjänat per vecka, per tjuv.

– Jag tror att det mesta godset säljs vidare till butiker i Malmö. Du kan gå in i vissa affärer och hitta kläder som ogenerat hänger framme med prislappar från H&M, säger Lars Löfberg, operativ chef på vaktfirman Prime Security.

Sydsvenskans uppgifter från advokater, domare, åklagare, utredande poliser, polska myndigheter och rättstolkar visar på minst hundra fall av människohandel för stöldändamål bara i Malmöområdet under det senaste året. Men många fler orter förekommer.

Polska myndigheter känner till problemet. Regeringen publicerar varningar på sin hemsida.

– Men de som är mest i riskzonen har förmodligen inte tillgång till internet. Och då kan de inte läsa hemsidan. Det här är något som måste komma ut i kvällstidningarna och i tv för att nå fram till dem som berörs, säger Rafal Miland.