"Nu är vi tillbaka till mustaschprydda män"

Socialdemokraterna präglas av en manlig maktstruktur som förlöjligar kvinnor och som bygger på att partiet under väldigt lång tid har styrts av män. Det sade förra S-ledaren Mona Sahlin när hon diskuterade maktstrukturer med Gudrun Schyman och Maria Wetterstrand på Moriskan i Malmö.

– I alla år har det inom Socialdemokraterna talats om landsfader, om Arbetets söner och om manliga arbetare. Det finns ingen som ser arbetarna inom hemtjänsten och vården, sade hon.

Enligt Mona Sahlin präglas nu Socialdemokraterna av en uppgivenhet kring kvinnligt ledarskap. Hon exemplifierade med vad hon själv fått höra om sitt fyraåriga ordförandeskap.

– Det pratas nu på det här viset: ”nu har vi prövat det där med kvinnor och det gick ju inte så bra”. Och det efter att Socialdemokraterna i hundra år ha styrts av män. Nu är vi tillbaka till mustaschprydda män. Vi måste bryta normerna, sade Mona Sahlin.

Moriskans stora sal var på måndagskvällen fylld till bredden av åhörare som njöt av att höra tre kvinnliga toppolitiker tala sig varma för kvinnligt ledarskap – och göra slagfärdiga analyser av de manliga härskarteknikerna inom politiken.

Men det bröt ut ett visst mått av oenighet när moderatorn Heidi Avellan förde könskvotering i bolagsstyrelser på tal. Både Mona Sahlin och Gudrun Schyman sade sig vara för en sådan kvotering, men Maria Wetterstrand var principiellt emot.

– Det är klart att man skulle önska att problemet löst sig av sig självt, men det har ju gått decennier utan att något hänt. Och fortfarande bygger föreställningen om vad en ledare är på att han är en man, sade Gudrun Schyman, som ansåg att kvoterade bolagsstyrelser är lika lätt att ordna med ett klubbslag i riksdagen som en könsneutral föräldraförsäkring.

– Men hur kan du göra en sådan jämförelse? invände Maria Wetterstand skarpt. Föräldrapenningen är ju ett statligt stöd som staten betalar ut. Det finns ju gränser för vad staten ska lägga sig i!

– Intressant! recenserade Mona Sahlin medan Schyman och Wetterstrand fortsatte sitt minigräl.

– Ska vi förändra synen på föräldrarollen har vi makt och myndighet att göra det, försökte Gudrun Schyman.

– Jo, men det är en annan fråga, sade Wetterstrand som en markering att just den debatten nu var slut.

Både Mona Sahlin och Gudrun Schyman sade sig ha blivit mer än besvikna över att deras egna partier varit så oförsonliga mot både dem och andra som försökt bryta oskrivna normer och föra in nya frågor i politiken.

Schyman berättade om att hennes egen partistyrelse vägrade att godta hennes planer för 2002 års valrörelse. Hennes dåvarande partikamrater ansåg att tiden ännu inte var ”mogen” för att föra en valkampanj med feministiska förtecken.

– Det var helt tokigt. Tiden var ju övermogen, sade Gudrun Schyman.

Mona Sahlin sade att hon har ”en sorg och ilska över mig själv” för att hon inte lyckades övertyga den egna partiorganisationen om att Socialdemokraterna 2006 borde gått till val på ett samarbete enbart med Miljöpartiet.

– I så fall hade utfallet kunnat bli ett annat. Sverige är ju det enda land i Norden som inte haft en kvinnlig statsminister, sade hon.

Maria Wetterstrand påstod för sin del att hon aldrig känt något handikapp i politiken av att vara kvinna. Hon trodde att det kunde bero på att hon aldrig sett sig själv som feminist och på att hon aldrig förutsatt att hon skulle komma att förtryckas på grund av sitt kön.

– Det finns feminister som sagt till mig att jag borde veta min plats, inse att jag är förtryckt och inte ta så stor plats. Men jag är här. Jag är vald. Jag tänker inte be om ursäkt för mig själv, sade hon.

Gudrun Schyman gick i svaromål:

– Jag går inte omkring och känner mig förtryckt. Att vara feminist är att ha ett medvetande om vad som händer omkring mig och att på så sätt ha ett redskap för förändring.

Därmed rev hon ner kvällens kraftigaste applåd från en publik som till mer än 80 procent bestod av kvinnor.