– Det är många som gått till soptippen eller eldats upp, säger Fredrik Hagstedt, nutida klassisk tonsättare och pianoräddare.
Musikföreningen C-Y i Malmö försöker rädda vad som räddas kan. Under större delen av lördagen spelades allt från Beethoven och Chopin till Hettne och Klaverdal — i årets första pianomaraton i Palladium från 1100 till 2200.
– Tanken är att det ska bli en fortsättning i Göteborg i september, säger Fredrik Hagstedt.
Allt som en manifestation över våra utrotningshotade akustiska pianon.
– I Malmö är det ingen kris än, men på andra orter har kulturskolorna börjat byta till digitala instrument. Det är trist, eftersom du tappar så mycket känsla. Digitala modeller låter lika allihop.
– Du får en starkare upplevelse på ett akustiskt piano, där du står i direktkontakt med mekaniken som skapar klangen, du hör strängen, säger Fredrik Hagstedt.
Pianots storhetstid var under 1800-talet och 1900-talets början. Ville man ha musik, då fick man spela själv. Med film, radio och tv var det kört.
För att inte tala om synthen.
Så när musikföreningen C-Y frågade Steinway om stöd till pianomaran tyckte de att de kunde komma och visa upp nya, digitala instrument, men inget klassiskt. Det fick bli lån av ett par pianopallar.