"Det känns inte ovanligt längre"

Lördagsflanörerna är på hemväg med klirrande systemkassar. Klockan närmar sig tre på eftermiddagen och utanför Lilla kafferosteriet trotsar vännerna Douglas och Rickard minusgraderna till förmån för en cigg och en kopp kaffe. De vill inte ha med sina efternamn i tidningen men är inte förvånade över ännu en skjutning.

– Det känns inte ovanligt längre. Jag har flyttat härifrån till Vellinge på grund av sådana här grejor, det är tryggare där, säger Rickard.

Han jobbar som nattklubbsvakt och säger att han märkt hur aggressiviteten tar sig nya uttryck.

– Förr slogs man en mot en och utan vapen, inte som det är nu när yngre och yngre har vapen, säger han.

Polisen var snabbt på plats vid skottlossningen vid halv fyratiden på lördagsmorgonen. Sedan en månad tillbaka har extra patruller satts in på Malmös gator.

Tove Rundberg, Jana Doncic, Sabina Gusic och Robert Jacobsson som står på Baltzarsgatan har märkt att fler poliser rör sig i staden men är inte säkra på att det gör någon skillnad.

– Jag har sett det tydligt på Möllan och där har de varit rätt trevliga men det är en kortsiktig lösning, säger Tove Rundberg.

– Jag kan bli arg på det för det löser inte grundproblemet om varför man hamnar i utanförskap. Det kan till och med leda till större utanförskap när polisen ska skydda alla "duktiga" medborgare, säger Sabina Gusic.

Sebastian Carlsson är inne på samma spår, berättar han när han kämpar med cykellåset samtidigt som han balanserar en pappmugg med kaffe i handen. Han har läst om nattens händelser men känner sig inte berörd.

– Det är klart att det inte är en bra grej men skottlossningarna är en biprodukt av hur samhället ser ut idag. Jag kan inte gå ut på klubb utan att stödja den undre världen. Samma grejor händer i Stockholm men eftersom Malmö är så litet så händer det här i centrum och får mer uppmärksamhet av media.

Han får upp cykellåset och sammanfattar vad han tycker:

– Så länge ingen jag känner blir skjuten tänker jag inte bry mig. Jag tycker att man ska gå på stan som man alltid har gjort.

Pesart Tahiri jobbar på Seven eleven på andra sidan korsningen. Han har inte hört talas om det som hänt utanför butiksdörren under natten.

– Det är lite obehagligt och jag tänker ofta på allt som händer. För mig har det varit lugnt när jag jobbat, vi ska egentligen vara två men jag har varit själv på kvällarna ibland, säger han och väger ännu en påse lördagsgodis åt en kund.

– Jag är rädd men jag klarar mig, säger han när kunden gått.