"Alexandramannen" fick 11 års fängelse

MALMÖ. Anklagelserna mot Atheer Al Suhairy har varit mäktiga - elva våldtäkter, tiotals grova sexövergrepp. Sammanlagt har mannen lurat 58 flickor och tonåringar, via flickrummens datorer, in i prostitution.

Övervägande delen av rättegången har skett bakom stängda dörrar. Anledningen är att offren, den yngsta inte äldre än tolv år, skulle slippa offentlig uppmärksamhet.

När domen meddelades vid Malmö tingsrätt idag, efter fem månaders mastodonträttegång, slogs det fast att Atheer Al Suhairy är Alexandramannen.

Kärnfrågan i den uppmärksammade rättegången har stavats just Alexandra. Åklagare Ulrika Rogland har hävdat att han på ett utstuderat sätt raggat sina offer på nätet. På ungdomssajter, till exempel Lunarstorm, har mannen med hjälp av täcknamnet ”Alexandra” agerat näthallick och tagit kontakt med unga flickor.

Atheer Al Suhairy, även kallad ”Alexandramannen” dömdes idag till fängelse i 11 år. Foto: Ove Jonsson

Mannen har tillsammans med sina försvarare istället hävdat att ”Alexandra” verkligen finns och att hon förmedlat sextjänster åt honom.

Som bevis lade försvaret fram att det både skickades sms och mejl till Atheer Al Suhairy från ”Alexandra”, medan Al Suhairy suttit häktad.

Försvaret har även hänvisat till spår i mannens dator som visade att en flicka konverserat med både Alexandra och Al Suhairy samtidigt på en nätchatt. Därför måste ”Alexandra” existera.

Men på ett mycket enkelt sätt går det att fejka en trepartskonversation på en nätchatt. Det räcker med att växelvis logga ut och byta användare på datorn.

Någon verklig ”Alexandra” har ingen kunnat hitta. Mannen har inte kunnat uppge något efternamn på kvinnan, bara berättat att hon har polska rötter, blonderat hår och snygg kropp.

Åklagare Ulrika Roglands trumfkort har varit mannens beslagtagna dator: i den fanns 15 000 bilder och drygt 150 sexfilmer med hel- och halvnakna tonårsflickor. I datorn fanns ett namnregister med över hundra tjejer som mannen haft kontakt med. Även chattkonversationer i ”Alexandras” namn fanns sparade på mannens dator.

När mannen greps i sin bostad hittade polisen även den mobiltelefon som ”Alexandra” sagt till flickorna att hon använder.

Den 31-årige mannen har förklarat det med att han var ”Alexandras” IT-tekniker, och tog betalt i sex.

Efter fängelsedomen utvisas han på livstid.

31-åringen tvingas även betala nästan 2,4 miljoner kronor i skadestånd till de utsatta flickorna.

Under rättegången har mannen erkänt 40 fall av förförelse av ungdom.

Men att han skulle vara någon våldtäktsman har han bestämt nekat till.

– Jag är inget monster, inte det monster åklagaren vill ha mig till. Jag kan vara mycket tjatig, men jag har inte använt mina muskler för att få sex. Jag är ingen våldtäktsman, förklarade han under rättegången.

Åklagare Ulrika Rogland ville ha honom dömd till lagens strängaste straff - tolv års fängelse, därefter livstids utvisning.

– Jag är väldigt nöjd med domen, trots att fyra åtalspunkter ogillas. Nu ska jag noga överväga om vi ska överklaga den, säger hon i en första kommentar direkt efter domen.

Atheer Al Suhairys advokat Jesper Montan är förvånad över domen.

– Rätten har konstaterat att min klient är identisk med ”Alexandra”. Det är konstigt eftersom han har fått sms och mejl av henne när han suttit häktad, säger han.

Om nu ”Alexandra” finns. Varför har din klient inte berättat var hon finns?
– Vi har letat på nätet men inte hittat henne. Det är självklart att ”Alexandra” verkligen ansträngt sig för att försvinna. Hon, eller organisationen som ligger bakom, vill inte bli hittad, säger han och meddelar att domen kommer att överklagas.

Anders Nyman, psykolog på Rädda barnen, tycker att domen mot "Alexandramannen" är mycket intressant.

– Det var som fan. Fick han elva års fängelse? Det måste vara unikt. Ja, den här domen visar att det här är ett mycket allvarligt brott. Det är bra att vi ställer oss på barnens sida.

– Det här är ett relativt nytt problem och vi vet inte hur stort det är egentligen. Men det är viktigt att man tar barnens parti och lyssnar på dem. Många barn som blivit utsatta ser sig inte som offer, utan delaktiga. Det är därför många inte larmar att de blivit utsatta, säger han.