Libanonprotester delade i två läger

STORTORGET. På Stortorget hade ett trettiotal personer samlats utanför Rådhuset i en tyst manifestation i protest mot våldet som drabbar Israel. På de få plakaten fanns krav på att ”stoppa mullornas terror”.

Arrangör var organisationen Medborgare för samexistens som bildades efter förra helgens demonstrationer då bland annat ett hakkors syntes på en skylt mot Israels bombningar.

Samtidigt tågade från Sankt Knuts torg mellan 600 och 700 Malmöbor, enligt polisens beräkningar, i ett demonstrationståg mot Israels bombningar av Libanon och Palestina. Demonstranterna krävde ett stopp på kriget och en bojkott av Israel och skanderade slagord.

På lördagen var det nya demonstrationer mot våldet i Mellanöstern. Men mötet på Stortorget mellan de båda sidorna var nära att spåra ur. Foto: Linus Meyer

Men många andra deltagare i demonstrationen rusade snabbt fram för att stoppa bråkmakarna. Polisen, som redan fanns på plats, ställde också snabbt upp sig mellan grupperna.

– Vi är här i fredligt syfte. Vi är här för att stoppa kriget. Jag ber alla att inte bråka, ropade en av demonstrationsarrangörerna i högtalarna.

Den hätska stämningen lättade efter en stund.

– De är tusen, vi är få. Det är samma som i Mellanöstern, kommenterade Jehoshua Kaufman som stod kvar framför Rådhuset.

Han skakade på huvudet åt hyllningarna av Hizbollah, en organisation som har terrorstämplats av bland andra EU.

– Jag tycker det här är otäckt. Vi judar är hotade, vi måste ha vakter vid synagogan, vi blir utsatta för attentat. Vi som är här är det för att visa att vi inte accepterar terrorn. Hizbollah är inget fredsparti precis. Jag tycker det är otäckt att de finns här i Malmö också, sa han.

Han fick medhåll av flera andra i den lilla gruppen.

– De säger att de vill ha fred, men vi fick några skor och flaskor i huvudet från första stund. Vi stod här helt passiva när de började kasta, sa Elyan Sadeh.

Ändå tvekade han inte att delta i manifestationen.

– Vi ser situationen i Mellanöstern på ett annat sätt och den informationen måste komma ut. Vi kan inte bara tiga.

Samtidigt fanns det bland dem som protesterade mot Israels attacker deltagare med egna erfarenheter av vad som händer i Libanon. Farah Yousef kom hem till Malmö för fem dagar sedan efter att ha flytt från södra Libanon till Syrien, en flykt som gick via sönderbombade vägar.

– Vi höll på att bombas mitt på vägen. De bombade allt – privatbilar, ambulanser, allt. Jag såg döda och skadade människor på gatan men ingen kunde hjälpa dem för att flygplanen bombade hela tiden.

Minnena är plågsamma för Farah Yousef.

– Jag mår riktigt dåligt. Jag har inte kunnat sova eller äta eller dricka sedan jag kom hem.

Kvar i Libanon finns släkt och vänner. Och många lever i ovisshet om vad som hänt nära och kära.

– Jag har två döttrar i Libanon. Jag har ingen kontakt med dem nu, jag får inte tag på dem, sa Ghada Chokchok bekymrat.

Mohammed Mekahal deltog också i demonstrationen mot Israels bombningar.

– Vi kan inte bara stå och se på när våra familjer dör. Alla här har någon i Palestina, alla har någon i Libanon, förklarade han.

Efter någon timme hade båda demonstrationerna lösts upp och deltagarna lämnade Stortorget.