Malmös judar känner sig hotade

MALMÖ. Sydsvenskan har pratat med ett trettiotal judar i Malmö om en intervju angående situationen i Mellanöstern. Ingen har velat ställa upp med namn och bild, de hänvisar till att de känner sig hotade i Malmö.

– Det känns som jag förnekar mig själv när jag inte går ut i tidningen men jag vågar inte, säger Rifka.

Hon menar att de lever under ett ständigt hot, ett hot som förvärrats de senaste veckorna.

– På femton år har vi inte kunnat gå i synagogan utan bevakning, men vid manifestationen i lördags blev jag ändå chockad. Jag stod bara och skakade, säger hon.

Manifestationen anordnades av Medborgare för samexistens. Situationen uppstod när antiisraeliska demonstranter kastade en flaska och en sko mot motdemonstranterna.

– Det hat man kände när de försökte attackera oss var obehagligt. De kan inte ha vetat vilka vi var, vi är inte pro-israeler utan för samexistens, säger Richard Conricus, som grundat nätverket.

De flesta som Sydsvenskan talat med vill gärna uttala sig men känner sig sårbara.

– Jag har själv blivit hotad och jag har en utsatt position i mitt yrke då jag möter folk med olika bakgrund hela dagarna, säger en man.

– Samtidigt bär det mig verkligen emot att folk inte vågar gå ut öppet för det är bara en viss sanning om det som händer som kommer fram då, fortsätter han.

Inte ens den judiska församlingen vill visa sig öppet. Styrelsen vill inte heller med namn förklara varför de inte vill bli intervjuade.

– Vi är en väldigt liten församling och vi uttalar oss inte om politik. Vi har fått hotbrev och det ritas hakkors bland annat, säger en högt uppsatt medlem.

I juli riktades två bombhot mot judiska församlingen, de berättar också om vandalism på begravningsplatsen då bland annat gravstenar välts.

– Vi beklagar att vi inte ställer upp på intervju men folk är rädda, säger församlingsmedlemmen.

Många är rädda om sin företagsverksamhet och vill inte förlora kunder. Andra säger att de jobbar i områden med många muslimer och inte vill sticka ut hakan.

– Min familj är orolig. Mina barn har varit mobbade och jag vill inte utsätta dem för mer problem, säger en man.

Richard Conricus är själv inte jude men har bott tretton år i Israel. Han vet att många känner sig hotade, men är ändå något förvånad över rädslan.

– Jag tror det är en historisk känsla som bland annat har med Förintelsen att göra. Men det jag inte förstår är att man inte lärt sig att det inte hjälper att hålla tyst utan att det är bättre att stå för sin sak, säger han.

Rifka tycker inte att det är konstigt. Hon berättar bland annat om en ung kvinna som fått höra ”jävla hora, jag ska döda dig” när en man såg hennes davidsstjärna.

Har du själv blivit hotad?

– Nej, tack och lov inte än.

Snart åker hon till Israel ett par månader. Där känner hon sig mer fri än i Malmö, och tänker så småningom flytta tillbaka.

– Det som hänt här nu har gjort mig övertygad om att det inte finns någon framtid för oss här. I Israel kan jag gå själv på gatan, där vet jag att det finns en armé som skyddar mig. Här tilllåter polisen till och med hakkors på plakat, säger Rifka.